Reikins fem levnadsprinciper

I kväll gav jag min första behandling i Reiki healing efter helgens kurs! Vilken känsla! Vilken energi! Den är magisk! Reiki måste upplevas för att förstås. Jag känner sådan stor tacksamhet att fått möjligheten att lära mig detta och längtar så tills de att fortsättningskursen mot Masterutbildningen börjar!

Reikins fem levnadsprinciper

Idag ska jag släppa oro

Idag ska jag släppa ilska

Idag är jag fylld av tacksamhet

Idag ger jag mig hän i mitt arbete

Idag ska jag vara vänlig mot alla

Dessa fem levnadsprinciper anammade jag omedelbart och omedvetet! Jag kände detta redan under kursen första dag och känslan förstärks mer och mer. Jag blir lugn och trygg när jag ger Reiki och när jag tar emot Reiki. 

Denna healingform gör så mycket mer, men jag kommer inte gå in på allt i samma inlägg, utan portionerar ut lite information i taget! Detta gör jag för att jag vill att allt ska ramla på plats hos mig själv först, innan jag ger ut så mycket information. Jag vill känna mig säker på vad jag skriver, så jag inte har missuppfattat något så här i början av min utbildning. 

Jag hoppas verkligen att jag kommer få möjligheten att låta många människor få uppleva det fantastiska i denna behandlingsform!

Visste ni förresten att Reikihealing är godkänd som friskvård av skatteverket? 

Nu ska jag lägga mig och ge mig själv lite healing innan jag somnar. För jag har redan märkt att min huvudvärk minskat, att jag sover bättre och är mer positiv i allmänhet och mer lycklig hela vägen inifrån i synnerhet! 

Så nu är det dags att ge mig själv en dos av denna energi! 

Kärlek!

V. 

Reiki, vilken magi, vilken energi!

Vilken enerigifylld helg! Jag känner mig så otroligt tacksam!

Jag är tacksam över mina mediala kunskaper och över den kontakt jag har med mina helt fantastiska guider! Mest tacksam just i dag är jag nog över mina nyvunna kunskaper i healing, Reiki, vilken grej, vilken magi, vilken energi, vilka otroliga resultat!

Det känns som om jag har hittat hem på något sätt! Som om det är hit jag har varit på väg hela tiden! Som om det är detta jag är ämnad för att göra i kombination med mitt mediala arbete! Detta kommer bli så bra!

Vilka fantastiska människor jag har fått gå kurs med! Så fina, var och en på sitt vis! Nya kontakter och nya inputs! Älskar livet just nu!

Om två veckor ska jag påbörja min fortsättningsutbildning i Reiki, och jag längtar redan!

Jag har så många tankar och upplevelser som jag känner att jag behöver sortera, så jag kommer garanterat återkomma i ämnet Reiki, men ville bara berätta att detta var helt magiskt!

Att få möjligheten att ge healing till någon som så starkt behöver det, så att hon efter en behandling känner ett sådant stort välbefinnande och lugn så hon blir tårögd, det är magi! Att få vara den som ger någon ett sådant välbehag, det är en ynnest!

Jag känner stor tacksamhet till mina kunskaper, och att får vara ett språkrör för de på andra sidan och en kanal för den helande energin!

Tacksamhet är dagens ord!!

Kärlek!
V.

Skydda ditt positiva flöde!

Du bör inte tillåta andra att skicka in negativa energier i ditt positiva flöde!

om yogans inverkan på mitt liv!

Jag är precis hemkommen från kvällens yogaklass. Den var lika underbara som alla andra gånger. När jag, hösten 2013, började utöva yoga, så visste jag inte vad jag gav mig in på, utan följde bara min känsla om att detta var något som skulle vara bra för mig. Jag hade många olika fysiska problem, såsom begynnande artros, trasslig nacka, svag i de flesta muskler, en inflammation i höger överarm/axel, ont i höfterna och säkert fler saker som jag har glömt. I början var jag fumlig och okoordinerad i mina rörelser och hade en mycket dålig balans. I dag så är jag mycket bättre när det gäller alla fysiska problem, koordinationen är bättre och lika så min balans. Bara vinster!

Jag har även lärt mig styra och kontrollera min andning på ett mycket mer hälsosamt vis. Jag kan med lätta andningsövningar sänka min stressnivå, och till och med se till att jag inte kommer in i stress lika mycket genom att andas mer med magen, istället för med "axlarna". En lätt övning för att få koll på din egna andning är att du lägger dig på rygg, med fötterna ett par decimeter ifrån varandra, lägg en hand på magen och den andra på bröstet. När du andas in så ska magen höja sig, och när du andas ut, ska magen sjunka in. Bröstet ska vara stilla! När du ligger där och känner din andning i magen, så tänk endast på andningen. Tänk - andas in, magen stiger, andas ut, magen sjunker! Gör detta om och om igen och låt andningen komma spontant! Stressa inte din andning. In, magen stiger, ut, magen sjunker! Detta ger dig även en form av meditation då du inte tänker på annat än just andningen. En lätt övning att snabbt komma ner i varv! Prova!

Jag har även lärt mig meditera! Jag har gått många olika kurser i ämnet, lyssnat på meditationsskivor (de första var faktiskt på kassettband) Men inte riktigt fått koll på hur man gör. Men nu sitter det som en smäck! Att meditera är även det mycket avstressande! 10-15 minuters meditation om dagen gör underverk för en stressad själ! Ju mindre tid du tycker att du har för meditation, ju oftare och längre behöver du meditera! Att meditera tar inte tid, det ger tid! Jag kan återkomma med andra meditationsövningar längre fram. Men är du nybörjare, så prova att ligg på rygg och gör andningsövningen som jag skrivit beskrivit ovan, så har du kommit en liten bit på vägen!

Många, även jag, trodde att man måste vara smidig och "lätt i kroppen" för att börja yoga! Men det är ju lika tokigt att tänka så, som att säga att man måste kunna springa en mara innan du börjar jogga!

Yogan har även hjälpt mig i min mediala utveckling på det viset att jag nu har mer koll på min kropp, mitt sinne och min avslappning! Om jag inte har koll på min egen kropp och kan slappna av, så kan jag inte heller göra ett bra medialt arbete. För jag måste kunna koppla bort mina egna tankar för att kunna få in budskap från andra. Jag måste även veta vad som händer i min egna kropp, för att kunna förstå när jag får fysiska känningar från någon annan i ett led i budskapet jag ska lämna. Med detta menar jag att det händer ofta att jag får in min klients eventuella fysiska besvär, för att kunna ta emot tips om hur denne ska kunna göra för att må bättre. Eller så är det den från andra sidan som haft ett känt fysiskt problem och kan bli igenkänd via detta. Nu när jag börjar få koll på mig själv, kan jag lättare förstå när det är mitt onda, eller någon annans!

Yogan ger mig även ett allmänt välbefinnande, det har på många vis ändrat mitt sätt att tänka. På många plan så tänker jag mer sunda tankar! Men detta kan jag gå in på en annan gång.

Så, vad vill jag nu ha sagt med detta inlägg? Jo, om du inte har hittat din träningsform och känner att du skulle må bra av att göra "något" men vet inte vad, prova yoga! Kanske blir du lika frälst i det som jag har blivit!

Jag har mycket kvar att lära gällande yoga, och jag behöver bli mer disciplinerad att utöva mer yoga hemma. Det går i perioder. I bland är jag "duktig" och rullar ut min matta och tar mig ett pass. I bland sitter jag i vardagsrummet och gör "enklare" övningar i soffan. I bland blir det inget alls mellan klasserna. Men jag klandrar inte mig själv när jag inget gör, utan lyfter mig själv i stället när jag gjort något!

Så, idag är jag mycket nöjd över att jag var på min yogaklass, och jag hoppas att lusten infinner sig att göra även någon eller kanske flera övningar i morgon!


Hari om tat sat!

Kärlek!
V.

Jag gillar facit! Det blir liksom lättare då, i känslan!

Jaha! Vad ska jag tycka om detta då?

Jag har precis kommit hem från ett hembesök, där det var andeaktiviteter. Jag visste inte vad jag skulle göra innan jag kom dit, jag visste bara att det var något som "störde" dom som bodde där.

När jag, som jag brukar, kopplade upp mig hemma, så fick jag inte den förhandsinformationen som jag brukar få. Det enda jag fick in var en man, med pälsmössa! Sedan var han tyst! Jaja tänkte jag, det ger sig nog när jag kommer dit.

När jag kom fram så fick jag in mycket känslor. Stress, lite ångest, och svårt att andas. Jag kände av hans energier mycket tydligt och kunde säga vart dom märker av honom någonstans i hemmet. Jag såg honom i 40 års ålder, fortfarande i sin pälsmössa men i en stuga i fjällen. Han hoppade i ett par gröna stövlar och visade att han var på väg ut i skogen, kanske skulle han jaga.. sen sätter han sig i en båt, och ska ut och fiska. Han trivs i sin stuga i fjällen, det är hans återhämtningsplats säger han, hans kontrast till det stressiga vardagslivet. Men han tänker inte berätta hur han dog. Han ger mig nästan ingenting. Jag får inte grepp på honom. Men han är inte en släkting, mer en bekant. Dom som bor där vet inte vem han är. Men jag får bokstaven L av honom, kanske namnet Lennart, men det hjälper föga. Han är lite kaxig i sin attityd, lite stöddig. Han tycker jag är lite trög som inte fattar! Men hur ska jag förstå om han inte ger mig något att gå på kan jag undra? Men jag känner mig lite misslyckad faktiskt! Jag brukar få in mer! Men inte denna gång, tyvärr! Han hade även problem med balansen. Men om detta var av berusning, eller andra fysiska åkommor, det vet jag inte heller!

Vi bestämmer att jag ska be honom lämna dom ifred, så dom inte behöver vara rädda och känna sig iakttagna hela tiden. Så när jag ska "avvisa honom från platsen" så vill han inte.. men jag vann den "fajten" i alla fall. Innan han går iväg så talar han om för mig att han hade en skoter vid stugan, och i stan gillade han att åka motorcykel! Jag kollade igenom bostaden två gånger till innan jag åkte hem, men han var inte kvar. Det var ju skönt i alla fall! Så nu hoppas jag att dom får lite lugn i sitt hem.

Men för mig så kändes det lite som ett misslyckande! Jag brukar få mycket mer info, än vad jag fick denna gång. Men det kanske bara är jag som upplever det så. Fick ju inga bevis på vem det var som var där och "hängde" liksom. Kanske förstår dom om en tid vem han var, eller så förblir det en gåta. Ingen hälsning eller tips och goda råd kom han med heller! Han var bara där och kollade läget liksom.

Men, jag har fått en till klient att öva healing på framöver, och det var ju kul. Det var dottern i familjen som erbjöd sig när ämnet kom upp i ett samtal.

Mamman i familjen undrade om jag även lägger tarotkort? Jag svarade helt sanningsenligt, att det gör jag lite till "husbehov" för mina nära och kära. Men inte "yrkesmässingt" då jag anser att jag har för lite träning i det! Så hon erbjöd sig att låta mig få öva på henne! Det ska bli kul. Jag gillar tarotkorten, men känner mig osäker när jag håller på! Vilket i sig är lite fånigt då jag får informationen från samma ställe som allt annat, bara att med tarot så blir det ett verktyg till att tolka budskapen genom.
Men jag ska nog inte vara så rädd för att inte kunna "leverera" för om jag tittar tillbaka på de gånger jag har lagt kort, så brukar de jag lägger kort för, förstå vad dom säger till dom. Det borde ju vara det som räknas! Eller hur?

Så, vad har jag lärt mig i dag av dagens hembesök?
Jo, alla andar är olika, precis som vi levande människor är. Vissa får man koll på ganska fort, andra aldrig! Är det för min skull jag vill vara "klockren" i mina kontakter? Ja, troligen! Jag vill veta att jag gjorde ett bra jobb! Utan bekräftelsen från de boende, så får jag inte det. Men jag borde kunna känna mig lugn, när jag får veta att det är "tomt" hemma hos dom om några dagar! Så jag får bara hålla mig till tåls ett tag, och förlita mig på de lilla jag fick, och vetskapen om att jag fick bort honom därifrån. För det är jag helt säker på att jag fick!

Familjen fick lite annan information också, men vad det var vill jag inte gå in på här, då det var lite mer information om sådan de själva behöver tänka på i sina liv.

Nåväl, jag gjorde mitt bästa så får jag hoppas att det räcker!
Men visst tvivlar jag på mig själv ibland, men så får det väl också lova att vara. Inte ens de medium som jobbar på tv kan alltid komma med sådant som går att bevisa, så varför måste jag prestera bättre än alla andra, varje gång? De jag upplever som ett misslyckande, kanske inte är ett misslyckande för andra!

Så, nu ska jag sluta analysera dagens händelser. Släppa och gå vidare helt enkelt! Om jag nu behöver "bevis" så får jag tänka på alla andra gånger som jag har fått facit på vad jag kan!

Må väl och var rädda om varandra!

Kärlek!
V.

Tänk om jag faller, eller kan jag flyga?

I dag ska jag försöka ge mig själv lite kärlek! Lite tilltro och lite mod!

Jag har ju ett projekt på gång som innefattar en hemsida. Syftet med denna sida är att nå ut till flera människor, än de som finns i min direkta närhet, och deras vänner.
Jag har ju sedan ett antal år tillbaka hjälpt nära och kära med deras önskan om kontakt med andevärden. Genom privata sittningar, ibland lite tarotkortsläggningar men mest genom hembesök där jag hjälper de som bor där med information om vem/vilka som är där och hälsar på från andra sidan!
Detta har gått över förväntan måste jag säga. Alla verkar så nöjda efter dessa möten, så jag vill försöka hjälpa flera människor med den gåvan jag har fått!

När jag själv hade liknande upplevelser och själv inte kunde kosten att kommunicera med "spökena" så fann jag det svårt att hitta någon som kunde komma hem till mig och hjälpa mig med detta. Detta vill jag nu underlätta för de som har liknande problem!

Men mitt problem är tilliten till mig själv, och till min förmåga! Tvivlen på detta gör att jag gärna drar mig tillbaka och backar undan! Vem tror jag att jag är? Men om sanningen ska fram så vet jag vad jag kan, men begränsar mig själv, hela tiden! Brist på självkänsla? Ja, absolut, men den börjar växa till sig! Varför skulle jag inte kunna hjälpa andra? Varför ska jag inte göra det? Högmod? Nej, inte alls, jag är mycket ödmjuk inför denna gåva. Så, vad är då mitt problem! Vill jag inte framhäva mig själv? Är jag lite för mycket svensk? Ja, så är det nog.. "du ska inte tro att du är förmer än någon annan!"

Men jag tror inte att jag är det. Jag har bara en gåva som inte alla andra har! Många är vi som kan saker som inte alla kan! Vissa kan måla tavlor, andra kan sjunga vackert. Många kan dansa, och andra kan baka vackra kakor! Jag kan få kontakt med våra nära och kära som inte går på vår underbara jord längre!

Men vad är jag då så rädd för? Att jag ska misslyckas? Att jag inte får flera uppdrag via hemsidan? Varför skulle jag misslyckas blir då nästa fråga? Svaret på det har jag inte, för hur skulle det vara möjligt? Skulle helt plötsligt inte andarna ha någon önskan om kontakt? Det scenariot är inte troligt! Skulle ingen hitta mig och min hemsida? Det är möjligt, men vad gör det? Inget alls! Jag har inte förlorat mer än lite tid och möjligen lite pengar. Men det är ju ingen fara det heller. Jag kan ju inte skada någon genom att ingen hör av sig. Så därmed är förlusten noll och inget!

Så nu får jag ta  mig samman, lite på mig själv och mina kunskaper och framför allt, lite på mina vägledare, mina skyddsänglar och bara köra!

Min förhoppning är att sidan ska ligga uppe under mars månad. Så jag har en del att jobba på! Tack och lov så har jag många som hjälper mig med sina specialkunskaper, såsom kunskapen att bygga hemsidor, ta vackra bilder, hjälpa mig att läsa mina texter och ge mig feedback!

Vad vill jag nu ha sagt med detta inlägg?

Lita på dig själv och dina kunskaper! Tro på dig själv! Våga sträva efter dina drömmar!
För det värsta som kan hända är att du misslyckas, men det är inte något dåligt de heller, för då har du lärt dig något, och kan göra om och göra rätt!

Kärlek!
V.

- Jag har saknat dig!

Livet har sina överraskningar må jag säga!

I många många år har jag tänkt på dig. Du var min trygghet och en sann vän för mig när jag behövde det som bäst!

Minnena överväldigar mig just nu! På skolavslutningen i 9an hade vi likadana snickarbyxor och stråhattar med aprikosa sidenband! Jag minns att jag hjälpte dig att knyta en vacker rosett, då jag faktiskt var lite bättre på det än du.

Jag minns din moped! Den var inte som andras, den var nästan lika stor som en motorcykel.

I ditt flickrum hade du en väckarklocka som tickade! När jag sov över hos dig, så ställde vi in den i din garderob, för jag kunde inte sova då den tickade hela tiden. Själv hade jag en tyst klockradio i mitt flickrum!

Jag minns alla dessa timtals långa telefonsamtal vi hade på kvällarna. Vi skiljdes åt i skolan, sen kunde vi likväl talas vid i timmar över telefonen. Men jag minns inte vad vi talade om.

Jag minns att du alltid filade dina naglar otroligt spetsiga, likt klor!

Jag minns att vi faktiskt skolkade en dag och drog in till stan. Ingen hade nog kunnat gissa detta om oss! Jag minns även vad vi gjorde i stan... gör du?

Jag minns sommaren som jag följde med dig till din familjs landställe! Jag lärde mig hässja hö, springa barfota på grusiga vägar och se charmen i en gammal lada som var lite av en mötesplats.

Jag minns din farmor, din far, din mor och din söta lilla lillasyster! Minnena är många nu, nästan så jag vill gräva runt bland gamla bilder. Men timmen är sen nu och det är vanlig jobbdag i morgon.. så jag får leta rätt på gamla kort en annan dag!

Jag är glad att du hittade mig och dina ord du skrev "-Jag har saknat dig!" dom gladde mig mer än du kan ana! Blev helt ärligt tårögd!

Det är 29 år sedan vi sågs! Men jag minns dig som igår! När jag såg bilden på dig hur du ser ut i dag, så var det samma ögon och samma leende som då! Bästa goa barndomsvän! Tack för att du fanns där för mig! Tack för att du hittade mig igen!

Kärlek!
V.

"Vinden skingrar dina tankar, solen värmer din själ"

Idag när jag tittade ut för att se vad det var för väder, fick jag en tanke från "ingen stans"

"Vinden skingrar dina tankar, solen värmer din själ!"

Nu har jag lite svårt att visa "blåst" på bild, men idag är Vindguden på gång tillsammans med Solguden! 

Så kanske klär jag på mig varmt, sätter mig i solen och låter den värma min själ medans vinden får skingra mina tankar för en stund!

Det låter faktiskt ganska skönt! 

Njut av livet och stunden!

Kärlek!

V. 

Att "koppla upp & stänga ner"!

När jag gick mina kurser i att utveckla min medialitet så var bland det första jag fick lära mig var att "koppla upp och stänga ner" För i hela mitt liv så har jag varit uppkopplad, och därmed förnam jag en massa utan att förstå riktigt vad jag såg, ej heller kunde jag konsten att kommunicera med andarna. Det var helt enkelt ett kaos av information och synintryck som jag aldrig fick grepp över.

När jag flyttade till huset där jag bor idag så svämmade bägaren helt enkelt över en kväll och jag trodde jag var färdig för hispan rent ut sagt!

Jag tog då kontakt med ett medium, och det slutade med att jag började gå kurser i hur jag kunde få kontroll över min förmåga!

När jag första gången "kopplade upp mig" på riktigt, medvetet, så var det en helt magisk upplevelse! Andarna strilade ner ett färgregn över mig i alla tänkbara vackra färger och avslutade detta med ett guldregn! Inget kallt regn, utan mer varmt och mjukt! Ni vet, lite som om man står i en dusch med mjuk stråle i den perfekta tempraturen, inte varmt och inte kallt, utan bara perfekt!

Jag frågade vad syftet med detta regn var, och till svar fick jag att jag behövde rena och hela min aura och det var de dom hjälpte mig med! Underbara andevärld!

När jag sedermera, efter min färgdusch, guidades till att stänga ner, så gjorde jag det med buller och bång! Jag stängde porten med reglar och hänglås, för jag var så dränerad på energi så jag kände att jag behövde få vara ifred och fylla mina depåer! Tystnaden och lugnet som uppstod kändes som ett vakuum! Ett bedövande vakuum, som för mig var skrämmande! Jag hade aldrig upplevt en sådan tystnad! Då tänker inte jag enkom på en ljudlig tystnad, utan en själslig tystnad. Även ett lugn för ögat, för jag förnam inget i ögonvrån heller! Detta skrämde mig mycket, för jag visste inte hur detta skulle bli! Jag kände mig så otroligt ensam, på ett sätt som jag aldrig känt förr! Övergiven och livrädd! Jag började till och med att gråta!

Min lärare såg detta och guidade mig då i en ny öppning, och en ny stängning för att jag skulle förstå att jag själv kunde bestämma när jag ville vara anträffbar och inte! Detta gav mig den sinnesro jag sökt efter! Nu var denna gåva på mina villkor! Underbart!

Jag minns inte hur länge jag gick omkring och var stängd och bara återfann mina krafter, som jag slösat med i min "öppenhet" i alla år!

När jag sedan vågade öppna igen... och vara öppen när jag ville, då var det helt underbart!

Jag fick kontakt med mina närmaste hjälpare på andra sidan, som gav mig goda råd och tips allt eftersom jag mognade i min mediala utveckling.

Det jag vill ha sagt med detta är, om du känner dig obegripligt trött, tycker dig se något som "inte finns", ser dig över axeln, kollar vad det var som hände i ögonvrån och inget ser. Eller hör ljud som alla inte hör, eller kanske känner du fysiskt av någons närhet utan att se någon, då kan det vara så att även du är öppen, utan att vara medveten om det! I ett kommande inlägg så ska jag försöka förklara i skrift hur jag gör, när jag öppnar och stänger! Kanske kan det hjälpa dig!


Jag har gjort denna övning vid flera av mina hembesök, med personer som varit öppna, med god framgång. Dom har berättat för mig i efterhand, att dom mår mycket bättre och har mer energi över till annat!


Kärlek!
V.

om Tarot

I går när jag var på ett hembesök så fick jag en fråga rörande Tarotkort. Frågan var hur det fungerar och vad jag tycker om Tarot?

Jag kan ju som vanligt endast uttrycka mina egna erfarenheter och känslor och ska härmed berätta lite om vad jag tycker i ämnet!

Innan jag "lärde mig" så tycket jag tarot var fyllt av mystik, lite spännande och lite skrämmande!

Men när jag hade gått mina kurser för att utveckla min medialitet så väcktes mitt intresse för Tarot, och jag ville ge det ett försök. Så jag hoppade på en kurs som hette "Tarot i vardagen"

Där fick jag lära mig hur en lek är uppdelad. I lilla och stora Arkanan och sedermera i olika familjer såsom Stavarna, Pentagrammen/Mynten, Bägarna och Svärdfamiljen. Dom i sin tur hade en hirarki och alla dessa har sin betydelse var och en för sig och tillsammans med någon annan. Sedan var det även av stor betydelse vart i läggningen kortet uppkom!

Jag kände ganska fort att detta kommer jag ALDRIG lära mig att minnas! Men i stora drag så fick jag ett hum om detta.

Sen kunde man ju lägga korten på många olika vis, beroende på vad man ville få veta. Det var keltiska kors, rosen, tre kort och så vidare i oändlighet kändes det som.

När vi kommit en bit in i kursen så skulle vi provlägga åt varandra! Jösses tänkte jag! Hur ska nu detta gå? Inte kunde jag minnas allt om det jag skrivit ovan! Det var en omöjlighet kändes det som, så jag gjorde på mitt eget vis! (som jag gärna gör)

Jag kopplade upp mig mot andra sidan, och bad om hjälp att tolka dessa kort! Jag blandade och kuperade efter konstens alla regler och la min egen variant av Keltiska korset! Sedan började jag vända korten och berätta vad jag såg!

När jag var klar, så tittade hon häpet på mig, ropade på kursledaren och sa, kolla på korten och lyssna på vad hon säger, och därmed fick jag ta allt igen! Jag trodde att nu blir jag dissad till fotknölarna, för inte höll jag mig till deras "regler" inte. Jag trodde i alla fall inte att jag gjorde det, jag gick bra på känslan!

När jag var klar, för andra gången, kollar kursledaren och min övningsperson på varandra och på korten! Sedan säger kursledaren, men jösses vad bra du är! Du kan ju det här också! Det visade sig att dom var bästa vänner och känner varandra mycket väl.. så kursledaren satt inne med facit!

Så, detta med tarot ser jag lite som ett hjälpmedel i mitt mediala arbete! Det blir något för "kunden" att titta på, men informationen, i alla fall för mig, kommer likväl från de på andra sidan! Det blir bara lite mer bildligt för andra! Sen kan jag ju göra  min läggning och bestämma de olika positionernas innebörd, så på det viset så är det lite lättare, då det kan bli en tydlig tråd i det jag talar om.

Nu använder jag mest mina tarotkort lite sådär på kul! Lägger någon gång ibland för någon vän eller så, men mycket mer än så blir det inte.

Så mitt råd till den som vill "leka med tarot" är att gör det med glädje, och nyfikenhet! Ta det inte på blodigt allvar om du får upp till exempel "dödenkortet" för det kan ha många olika betydelser beroende på sammanhanget. Är du medial, så prova be om hjälp uppifrån, och se om dina budskap blir tydligare, eller om du mest tycker att dom "stör"

Är du den som är rädd för "spöken" och finner detta med andra sidan lite läskig? Ja, då tycker jag nog att du ska avstå från att leka med tarot. Åtminstone tills din rädsla gått över. Jag tror nämligen att det är lite som att leka med "Anden i flaskan" Att man kan få till sig mer än man klarar av att hantera. Men jag tror verkligen inte att det är något som är farligt, och absolut inget att vara rädd för!

Jag har även andra kort som jag ofta använder mig av när jag har privata sittningar. Det är mina Änglakort! Dom är helt fantastiska i sina budskap! Mer om dessa änglakort kan jag skriva om i något kommande inlägg!


Kärlek!
V.