Micke & Veronica

Idag var jag, Veronica, och min man, Micke, på bio och såg just Micke & Veronica!

Idag har även jag och min man jubileum. För i dag var det 22 år sedan vi träffades!

Hur som helst så när vi kom till bion så frågade vi killen som kollade biljetterna om det fanns en möjlighet att få en plansch från denna film? Det följs sig då naturligt att förklara varför vi önskade en sådan. Att vi heter just som filmen och faktiskt idag varit ett par i 22 år!

Inga problem sa Ronny, på SF-bio i Gävle, jag fixar en till er! Bara att hämta ut i kassan senare sa han!
Jag blev jätteglad! För handen på hjärtat, hur många av er kan säga att det finns en film som heter precis som ni? :)

Men de som hände var att när reklamen var slut och filmduken gick ihop, så kommer Ronny in och säger: - I kväll har vi ett riktigt par i salongen som heter "Micke & Veronica" och bad oss därmed ställa oss upp så alla fick "hälsa på oss" Jag blev faktiskt lite generad, men ställde mig lite försynt upp i alla fall! Högst upp satt vi också så alla fick vända sig om! Om det kom någon spontanapplåd eller så ska jag låta vara osagt, för lite besvärad var jag allt!

Men kvinnan som satt intill mig frågade om vi verkligen heter Micke & Veronica? Jag svarade givetvis att vi gör det och dessutom har 22 års jubileum tillsammans i dag! Då sa hon -Och då väljer ni att gå på bio?! -Japp, sa jag och tänkte att om hon visste hur ovanligt detta är så hade hon förstått det stora i det, tillika på en film med titeln av våra namn!

Vad vi ska göra med affischen är självklart! Den ska vi rama in och hänga upp! Tänk höjdaren om vi fått den signerad av Izabella och David också! De hade varit skoj!
Nåja, den som gapar efter mycket, mister ofta hela stycket! som min mor sa när jag var barn..

Så jag nöjer mig med att ha planschen som ett skojigt minne, ramar in den och hänger upp den!

Vad vi tyckte om filmen? Jo, den var rolig! Helt klart en mysrolig film som jag rekommenderar er att se!

Om sedan Hollywood får för sig att göra en film om Micke och mig igen, fast en mer sanningsenlig historia om våra liv, så är det okey om Izabella spelar min karaktär igen och David fungerar också som Micke! Vissa likheter finns ju! *blink blink*


Hybris? Jag? Inte då!

Kram Veronica

om mina barndoms jular & alla barns kommande..

Mina minne från mina barndoms jular börjar alltid med att jag vaknar tidigt på julaftonsmorgonen, sätter på mig tofflor och morgonrocken och smyger ut i vardagsrummet för att titta på den tända julgranen och alla paket som nu ligger där under. Varje julaftons morgon ter sig lika, jag möts av mina syskon i vardagsrummet som sitter där och kikar på paketen och försöker se vilka som är deras och vilka som är mina. Vi myser upp oss i soffan och ser på julmorgon! Årets höjdpunkt! Mamma och pappa sover fortfarande.

När dagen gryr så spelas det julmusik på skivspelare. Rudolf med röda mulen, White Christmas med Bing Crossby, O helga natt med Jussi Björling mfl.

Mamma stökar runt i köket och pappa och min näst äldsta bror åker för att hämta farmor och tända ljus på kyrkogården.

Vi klär upp oss i fina klänningen och hjälper mamma så gott vi kan i köket! Farmor, bror och far kommer tillbaka vid 13-tiden och då är julbordet uppdukat med allt vad det innebär från inlagd sill, lax, röror, aládober, grisfötter, lutfisk, syltor, hemgjord leverpastej och mycket mycket mer! Allt i ett enormt överflöd!

När maten är inmundigad och magarna stinna så förbereds fikabordet i vardagsrummet som ska stå klart till kl 15! Nu ska det knäckas nötter, ätas choklad och whisky ska hällas upp i sitt isfyllda glas! För nu vankas Kalle Anka med vänner som vill önska God Jul! Benjamin Syrsa är lika proper i år som alla år, men först måste Arne Wiese tända ljuset!

Kalles och hans vänner underhåller under en timme medans vi  sitter och sufflerar de ord som sägs! "Prisa gud, här kommer skatteåterbäringen" "Vad är en bal på slottet, dötrist och helt UNDERBAR!" "Jag vill sitta här under min korkek och lukta på blommorna" osv Pluto ska riva granen medans Piff och Puff driver honom till galenskap och dockan ska få sin OK-stämpel när hon sagt "Mamma"

Mamma, hon vill inte se, utan stökar undan allt i köket!

När kl väl är 16 så är den stora timmen slagen! Pappa ska dela ut julklapparna! En i taget, medans vi andra ska se på den som öppnar sin klapp! Detta blir således en utdragen process som håller på fram emot kl 22! Men det är mysigt! Vi sitter där tillsammans, mamma, pappa, farmor, syster, bror och lilla jag. Det är precis så min barndomsjul var!

Idag när jag är vuxen önskar jag bara att även min äldsta bror hade varit del i detta också! Men då, på den tiden, så var det inte så! Han bodde ju med sin mor! Så han firade julen där! Han kom inte hem till oss på helgerna, varken "vanliga helger" eller storhelger! Det var bara så det var. Men i bokhylla stod ett svartvitt kort på honom. Om jag gissar så var han kanske 10 år på det kortet! För mig har det alltid stått där. Han är 8 år äldre än mig, så därav att jag nog tycker att de alltid varit där!

Visst förekom en del alkohol hemma hos oss, men som jag minns det, så blev det sällan en fylla på julafton, och det är jag otroligt tacksam för!

När klapparna var öppnade så var det dax för den traditionella julgröten! Bordet dukades upp med hemkokt risgrynsgröt som åts med kanel, socker och mjölk! Sen var det dax att bära in alla klappar på sitt rum och kolla i lugn och ro på allt jag fått! Sen somnade jag som ett litet barn gör efter en förväntansfull dag!

Det är så jag minns det!

Med detta inlägg vill jag önska alla en riktigt riktig God Jul, och glöm inte att detta är barnens dag!
Den dag de troligen ser mest fram emot på hela året! Så gör den till deras, och sätt dina egna behov åt sidan, åtminstone för en dag!

Hohoho!
Veronica