...ser du stjärnan i det blå...

Nu var det några dagar sedan jag skrev något, jag har helt enkelt inte haft tid att tänka på annat en vardagens pyssel. Jobb, handla, och bygga altan! För det är de mina dagar och kvällar har varit fyllda av. Äntligen har vi kommit igång med altanbygget! Jag och M köpte ett hus för lite drygt 3 år sedan som har ett stort renoveringsbehov. Nu har vi kommit till utsidan som rustmessigt består av tilläggsisolering och därmed byte av fasad samt ny farstukvist och altan. En vägg är nu fixad och det är där vi bygger vår altan. Kanske lite tokigt att bygga altan innan alla väggar är klara, men jag kände ett stort behov av en återhämtningsplats och nu är den på gång!

Så nu i kväll, dvs för sisådär 15 minuter sedan så gick jag ut på altanen (som fof är under uppbyggnad) bara för att jag kunde. Insåg då att det var stjärnklart ute, så jag satte mig på en bänk i mörkret och tittade upp i himlen. Den var full av stjärnor som gnistrade så vackert! Jag satt där en bra stund och såg ett stjärnfall och ett flygplan på väg åt nordväst! Önskade då att jag kunnat ligga på rygg och bara titta! Se Karlavagnen och w-formationen, vet inte vad den heter... såg Orions bälte och flera som jag inte kan namnen på. Då, precis då bestämde jag mig för att jag ska köpa en hängmatta som jag kan ligga i under en filt, gunga lite försiktigt och bara njuta av stjärnhimlen!

Så fort jag får en stund över så ska jag åka iväg och köpa en hängmatta och en gosig filt, så jag redan nu när det fortfarande är mörka kvällar, kan ligga i min hängmatta under en filt och bara titta upp på stjärnhimlen. Det kallar jag vardagslyx! Sinnesro på högsta nivå! Tänk sen,att ligga på altan en regnig kväll och höra regnsmattret mot taket, tända ljus och gunga lite.. det kan inte vara fel!

Så, hängmatta blir min nästa investering!

Därefter blir det nog en stjärnglob, för det har jag länge velat ha. För jag tycker dom är fina!

Japp, så får det bli!

Kärlek!
V.

när jag minns...

Det var i början av -90talet och jag lyssnade mycket på George Michels lp "Faith" 

Jag har i kväll lyssnat på de albumet via Spotify i min Iphone medans jag plockade undan i köket, och vips så var jag på memorylain igen! Kan inte minnas att jag när jag var yngre så ofta hamnade på minnenas väg såsom jag gör idag. Men det kan ju bero på att när jag var yngre hade jag inte så mycket att minnas tillbaka till! Eller är det så att mitt liv i dag är så innehållslöst så jag inte har nått kul att tänka på? Hoppas verkligen inte att det är så, för jag trivs med mitt liv som det är nu. 

Nåväl, det var i början av -90talet och jag lyssnade på Faith eller varför inte på "Still got the blues" med Gary Moore. Det var tequilarace så jag fick hicka så jag inte kunde borsta tänderna för jag hickade och därtill skrattade så jag inte kunde borsta tänderna. Det var då när alla vänner träffades på Tennstopet för söndags lunch/middag för ingen orkade laga mat. Det var då när vi sågs på fik på stan innan vi knatade bort till godisfabriken och gjorde vårt eftermiddagsskift. Det var då jag började dammsuga barfota för att... tja, vad ska jag säga, kärleken för den tiden gjorde det! Det var då jag ägde en VW passat av årsmodell -73 som hade inbyggd pool i handskfacket. Eller, det var ett rosthål i motorutrymmet som gjorde att när det regnade så blev det vatten i handskfacket.. men det lät roligare att säga att jag hade en rullande pool. Hehe minns när jag skulle skjutsa kärleken för den tiden till en fest, och han sätter sig i framsätet och jag säger; - Vad du än gör, så öppna INTE handskfacket! (jag ville ju inte att han skulle bli blöt, nu när han var uppklädd för party och allt! Hela vägen in till stan så frågade han  vad som skulle hända, vad skulle han hitta? Jag insåg snabbt att detta kunde jag driva på lite.. så jag vägrade tala om, utan vädjade bara att han inte skulle öppna.. väl medveten om att jag gjorde honom galen av nyfikenhet! Hehehe.. så, när jag stannar inne i stan, så vad gör han? Jo, öppnar handskfacket och gissa om han blev blöt om ben och skor! Hehehe.. jag sa ju åt honom att inte öppna! Minns faktiskt inte om han gick i blöta skor och braller, eller om jag skjutsade hem honom för ombyte. Men det kvittar. Det var ju inte det som var det minnesvärda i historien! 

Åh, nu kom jag ju på att vi lyssnade massor på Michael Bolton, drack Cinzano som vi blandade ut med sockerdricka! Yeack va äckligt! Skulle aldrig falla mig in att göra idag! Vi hade likadana kjolar och lika modell på tröjor bara skiljde oss åt i färgval! hehehe till och med nyårsdräckterna var lika, plommonfärgade byxor med tillhörande kavaj! Jösses så vi såg ut! Har kort på detta, men är nog för feg för att dela med mig av detta spektakel! Dessutom behöver jag nog mina vänners tillåtelse att lägga ut dessa bilder på dom! Alla var vi ju inte lika klädda, men som vi såg ut! Det sägs att -80 talets mode var något speciellt, och det var det, men -90talets var inte så jävla snyggt de heller, så här i efterhand! Det var då, om jag minns rätt, leggings dök upp första gången, i alla fall för mig! Det var då vi gick på "Fontän" och gick ner i vinkällaren och lyssnade på trubadur! Det var då vi gjorde de! Nu finns inte den krogen kvar, inte i den stilen i alla fall. Lokalen inhyser nu en sportbar och om man frågar mig, så har den tappat all sin charm! 

Det är ju kul det här, jag minns till och med vilken typ av blommor jag hade i fönstren hemma! Paraplyaralia, yuccapalmer och saintpaula. Man köpte stora krukväxter på IKEA för billig peng, och hemmet skulle vara "grönt" av växter och rosor skulle torkas och läggas på hög. Hemtrevnad skulle stå mitt på köksbordet och min favvofärg i inredningen var aprikos! Jag hängde upp gardiner i "gardinkrokar" så det blev som rosor i övre hörnen på fönstret och tyget hängde fint i en båge däremellan och jag lyssnade även på Marie Fredriksson, som soloartist! Även Ledin och Strömstedt, ni minns, "-jag körde på en fågel och begravde den" Det var då vi lärde oss att Max har de godaste hamburgarna! 

Det var då, och jag minns den tiden med glädje! Tack för att jag får ha mitt minne kvar! Och precis NU bestämde jag mig för att denna månad ska jag donera pengar till forskningen för Alzheimers! Så får det bli när lönen kommer!


Kärlek!
V. 

om att få en komplimang!

När jag vaknade i morse så ville jag verkligen inte kliva upp. Hade en galen huvudvärk som jag kände kunde tippa över till migrän vilken sekund som helst. Men jag masar mig upp och fixar lite frulle. Det visar sig bli en hopplös morgon, en sån där när man egentligen bara vill lägga sig igen. Slår i tån så det smärtar upp i höften, kanske inte fullt så illa, men de gjorde galet ont. Slog ut kaffekoppen på köksbänken, och tappar rougen i handfatet.. ja, jag kan fortsätta ett tag till, men jag tror nog ni förstår hur det var här hemma denna morgon. Efter många om och men så är jag på plats på jobbet och donar på i lugnt gemak. Efter ett tag så tar jag mig en prommis ut mot vår lastkaj, för jag ska kolla upp om porttelefonen har , blivit inkopplad där, och då träffar jag en kille som brukar leverera gods till oss i korridoren. Vi stannar till och hejjar på varandra och jag säger "gissa vad jag ska göra" (Till saken hör att när han kommer med gods så ringer han alltid in till mig så jag kan gå ut och skriva att vi mottagit godset) Du ska väl ut på kajen och ta emot gods säger han. Nix, jag ska kolla om porttelefonen blivit inkopplad säger jag, så du slipper ringa när du kommer! säger jag med ett stort leende. Han tittar lite trumpet på mig och säger; - Men, då kanske det är nån annan sur en som svarar... du är ju alltid så trevlig och glad! Jag ler STORT och säger, du får gärna fortsätta ringa till mig så kommer jag direkt och skriver på dina lappar! 

Han vände min dag! Jag blev så glad över att höra att någon tycker att jag är glad och trevlig, att han tycker det är kul att komma med gods till oss för jag är så.... bara jag! :) Glad, trevlig och nästan alltid med ett leende! Han själv är ju faktiskt lika trevlig han. Men det är ju så, om man bjuder på ett leende så får man oftast ett tillbaka. Om inte annat så har jag aldrig varit med om att bli otrevligt bemött när man ler! Har du? 

Så min uppmaning i dag är; le och du får ett tillbaka, ge någon en komplimang, för ni vet aldrig hur dennes morgon har varit! Det är lika kul att ge en komplimang som att få en! Jag har aldrig varit med om någon som blir ledsen av att få höra något bra om sig själv! 

Kanske ska jag göra någon sådan här ... vad kan jag kalla dessa.. "riv-lappar" och sätta upp på jobbet! Undra om någon kommer våga dra en som dom behöver? Tilläggas ska kanske att på mitt jobb är det 3 tjejer och typ 30 killar... 

Kan bli skoj att prova! 

Kärlek! 

V. 

om att bjuda på galamiddag med tillhörande sång!

Jaha, nu ska jag visst ställa till med galamiddag där jag står för menyval och matlagning, och inte nog med det, jag ska stå för underhållningen också i form av att sjunga karaoke från altantaket! De ni! Det blir väl en tillställning alla vill vara delaktig i! 

Jaha, vad ska jag ha på mig den kvällen då? Kanske knälång klänning med orakade ben? Nä, där går gränsen, rakade ben får det lov att bli. Humm... vad ska jag sjunga då? Kanske "guldbruna ögon" eller kanske en klämmig dänga på finska? Jag ska nog inte städa innan heller, och ha en obäddad säng! Lämna gårdagens disk på bänken och ha filten ovikt i soffan! 

Börjar ni bli oroliga för mig? Jag kan förstå det, det är jag också! Vad kommer nu dessa tossiga tankar och idéer ifrån? Hon heter Helene, och det är hennes fel alltihop!

Vi tar det från början. På mitt jobb så har chefen fått en idé om att vi alla skulle göra en test om 200 frågor från ett ställe som heter Jobbmatch! Lite mest för att det skulle vara kul att få lite insikt i vem man själv är sa han. (tror nog att han har någon liten annan baktanke också, men det är ok) Så, nu har de flesta av oss gjort denna test, så även jag! 

Döm om min förvåning när jag läser resultatet om vad jag är för filur! Det var så exakt så som jag upplever mig själv så jag skulle kunna säga att det stämde till 98% Detta test som vi gjorde över nätet följdes upp med ett samtal med Helene! De samtalet hade jag i dag och hon sa många många saker som stämmer in på hur jag är. 

Men de hon sa som jag behöver jobba på, är att stärka min självkänsla! Jo du tänkte jag, som om jag inte visste det! Är det något jag jobbar på hela tiden så är det just de! Jag överöser mig själv med positiva affirmationer, allt för att stärka de sidor som jag finner svaga. Hon sa att jag är min egen hårdaste domare! No shit Sherlock! 

Att jag ser lite väl mycket på de fel jag gör, och glömmer helt bort allt jag gör som är rätt! Konterar jag en transaktion fel, så ser jag bara den, inte de tusentals som jag gjorde rätt innan! Det stämmer så väl. 

Hennes förslag var att jag ska kliva ur min trygghetszon. Att göra saker jag är obekväm i, låta resultatet bli "misslyckat" och glädjas ändå! Att se att det är ok att inte kunna allt. Att vara nöjd med den underbara personlighet jag är! Att lita på att mina vänner umgås med mig för den jag är, inte för vad jag presterar! Eller som jag skulle säga, INTE presterar! 

Så, jag började fundera på vad det läskigaste jag kunde komma på att göra. Här kommer en lista på saker jag kanske någon gång kommer våga göra

1. Sjunga så andra människor hör (inte småsjunga till radion för det räknas inte)
2. Klättra upp på taket
3. Bjuda på "finmiddag" som jag tillagat
4. Ha kjol... en viss typ av kjol tänker jag då.. för jag har börjat lite sakta att trivas i de plagget..
5. Visa upp ett stökigt hem
6. Ha en obäddad säng när vi får besök utan att stänga sovrumsdörren
7. Gå helt osminkad till jobbet! Jösses, dom kommer tro att jag är döende!!! 
8. Köra till ett byggvaruhus med släpvagn och backa på området!
9. Åh, nu kom jag på det läskigaste av allt!!!! Att hålla en spindel i handen! Nej, inte hålla den i handen som man gör med ett barn, utan att HA en spindel i handen!!! Herregud! 

Ni som inte läst mitt inlägg om min spindlefasa där jag satt som en naken Golum i badrummet, så rekommenderar jag er att göra det. Asrolig läsning om jag får säga det själv! Klicka här så kommer ni direkt till de inlägget! 

Humm.. nu kom jag lite från ämnet en stund. Men det kan ju nästa räcka så där ett tag. För att sticka huvudet i ett lejongap eller att hoppa fallskärm kanske kan vänta lite *blink bling*

Så, vad säger ni? Ska jag bjuda upp till galamiddag? Skulle ni våga komma?


Skämt åt sidor, nog har jag en självkänsla att fortsätta bygga upp. Det är ett arbete som för mig är konstant. Det tillhör ju min utveckling i detta liv liksom. Ni som läst min blogg tidigare vet ju vad jag tycker om "reinkarnationssemester" De "motgångar" jag inte tar tag i i detta liv, får jag ju dras med i nästa. Så det är ju lika bra att göra det nu, så har jag det gjort liksom!


Kärlek!
V. 

Ps. Jag är en värdefull människa och jag duger precis som jag är Ds.