...om det magiska ögonblick som gavs mig idag!

Har ni någonstin känt att det finns saker som ni måste säga, till en för er helt främmande människa? Så var det i alla fall för mig i dag.

Jag åkte, som alla andra boenden i denna stad, till Ica Maxi efter jobbet. Dvs 17,15 en fredagseftermiddag och lön! Say no more!!

Hur som helst så går jag omkring i butiken i mitt lugna gemak och filosoferar i min ensamhet. Går åt sidan när det kommer stressade kundvagnspuffande småbarnsföräldrar och stressade -50-talister. Jag plockar ner det jag ska ha i min korg och fortsätter gå där inne och kika bland hyllorna, tämligen nöjd med att inte vara lika stressad och ur gängorna som dom flesta andra i affären! Energierna far runt som små miniorkaner runt dom.

Nåväl, när jag i mitt, kanske halvflummiga lugn, passerat kassorna och är på väg ut ur affären så blir det en situation vid skjutdörrarna där en älder kvinna med kundvagn stannar till och säger; Varsågod, du först! Varpå jag svarar, Tack men gå före du, det är ju fredag så varför stressa?

Hon tittar på mig medans vi går ut genom dörren och säger, Jag är jättestressad! Varför det säger jag? Det är ju fredag och du är väll förhoppningsvis ledig hela  helgen. Ja säger kvinnan, det är jag, jag är ju pensionär. Ja, du ser säger jag, desstå större orsak till att inte stressa, fånga stunden!

Hon ser på mig lite fundersamt med huvudet lätt på sned. (vi står nu utanför ica och jag noterar även en herre i hennes sällskap) Kvinnan säger; Du förstår, när man blir pensionär så ser man lite annorlunda på saker, inte som när man jobbade, då hade man inte tid att planera, allt gick bara av farten. Nu måste jag planera in mina dagar så jag får något gjort! Jag måste nämligen hinna ner på stan innan kl 19 för då stänger affärerna! Jaha säger jag, men dom är ju även öppna i morgon säger jag och ler lite lungt. Dom tittar lite halvskumt på mig och hon säger, Min man fyller år i morgon så jag måste hinna köpa en present till honom förstår du! Ja men grattis i förskott säger jag till mannen och tillägger att jag fyller år i dag! Varpå dom givetvis även gratulerar mig. Jag fortsätter; Men, säger jag till kvinnan, om du inte hinner i kväll, och inte i morgon för ni ska ha kalas, varför kan du inte handla paket på söndag? Jag fortsätter, medan dom står som förtrollade och ser på mig som om jag vore en ängel nedsänd från ovan, för nog är det väl så säger jag och ser på mannen, att du har fyllt år många gånger och om det i år blir en present i efterskott till förmån att ha en lugn och harmonisk och stressfri fru, är inte det bättre än alternativiet? Han ser på mig med lång blick och svarar, -Självklart! sen ser han  på sin fru och ler kärleksfullt! Ja du ser, säger jag till kvinnan, du glömmer att fånga stunden! Du har ett liv, men du glömmer bort att leva! Denna stund kommer inte tillbaka och du stressar bara förbi och missar hela livet! Ta det nu lungt och njut, medans livet är!

Hon ser på mig med en blick jag aldrig sett förut och säger, Du är en helt fantastiks kvinna!

Tack, säger jag, och tillägger, ta det nu lungt och njut av stunden för den kommer inte tillbaka! Ha nu en fin födelsedag i morgon!

Sen tog jag  ut mitt reflex ur fickan och gick över parkeringen bort till min bil. Jag vet inte, men det kändes som om dom stod kvar en stund och funderade över vad som hände. Ja, vad hände egentligen? Jag vet inte, men jag tror detta möte med dessa två människor var menat att ske, att jag var ditsänd att bromsa upp dom i sin framfart! Det kändes så faktiskt, lite änglalikt! Ja, jag vet, jag är svensk och ska inte tro att jag är något, men där har ni fel!

För vi är alla något för någon, och vi kan alla göra en skillnad, om än så liten! De jag kunde göra i dag, genom att sprida lite lugn kanske har stor inverkan på detta fantastiska pars framtid. Jag hoppas och vill gärna tro det i alla fall!

Så kom ihåg, lev medans livet är och tänk att allt behöver inte vara perfekt och i "rätt" minut, livet går vidare ändå!

    

Kärlek!

Verula

... siffror relaterat till humör!

Siffror är ju det som fyller mina dagar på jobbet. Vissa dagar så har jag olika relationer till olika siffror. Idag tex så gillar jag runda siffror, såsom 8,6 & 9.









Andra dagar mer kantiga siffror såsom 1,4 & 7! Jag har klurat lite på det där medans jag sitter med min bokföring, och jag har kommit på att det är humörsrelaterade känslor jag har för mina siffror. Runda fina siffror gillar jag när jag känner mig snäll, omtänksam och lite kramig. Kantiga siffror gillar jag när jag känner mig lite hård och kantig helt enkelt! :) 







Så idag, känner jag mig lite 8,6 & 9. Utifall ni undrar! ;)

...om att gå och gå och aldrig komma till dörren ;)

För ett par veckor sedan köpte jag ett gå-band! Jag har funderat på detta inköp till och från i säkert 1 år, men som sagt, nu har jag gjort slag i saken!

Mitt fina gå-band från Attract

Jag tog min lilla bil och åkte iväg till det stora köpcentrumet i närheten och tar mig en kundvagn och glad i hågen går jag in i butiken. Får personalen att bära iväg med ett uppmontert band till ett vägguttag då jag vill prov-gå innan jag köper det. Varför dom skyltar med ett gå-band som står uppmonterat på kartonger med ouppackade gå-band är för mig en gåta, samt att ställa detta gå-band lååååång ifrån ett vägguttag dessutom, är superkonstigt.

Tänk om du går in i en bilaffär och vill köpa en bil. Och alla demobilar står på en ramp som du inte kan klättra upp på, för under rampen står bara nya bilar som du inte kan se, för dom är inslagna i omslagspapper! Så du kommer inte fram till demobilen, då du inte vill klättra på dom nya bilarna och även om du hade kommit in i demobilen, kan du inte köra den då rampen är vinglig och bilen utan drivmedel! Helknäppt!

Nåväl, jag får personalen att plocka ner demobilen och tanka den, nej, jag menar plocka ner gå-bandet och bära bort det till ett uttag så jag kan starta upp bandet och prov-gå det. Provar att trycka på alla knappar och program och ställer lite frågor som jag redan har svaren på själv, så jag googlat och kollat allt jag kan tänka mig att behöva veta innan, men detta gör jag för att jag vill verka vara en kund som inte är så impulsiv och slinker in och köper ett gå-band bara sådär.. Som om dom bryr sig!! Dom vill ju bara sälja!

Hur som helst så lägger killen i butiken upp en kartong med mitt gå-band på min kundvagn och han frågar om jag inte ska köra fram till deras lastkaj och få hjälp att lasta det i bilen? Men det ska jag inte göra, för jag är starkare än somliga tror, och jag kan själv, dessutom väger ju bandet bara 22 kg och de orkar jag ju lätt!

När jag väl kommer ut till min bil så ska jag lasta in detta band i bilen och tänker mig att jag kan ha det i baksätet. Det ser ju ut som om det ska få plats! De jag inte hade tänkt på är att när man har en kartong som kanske är (gissar friskt nu) 1,5 meter långt och den mesta tyngden ligger i ena ändan och ligger uppe på en kundvagn (på hjul) så infinner sig vissa problem att få ner det själv, utan att vagnen far iväg på bilarna intill och att kartongen dunsar i backen. Men, detta löser jag genom att vrida kroppen på ett omänskligt vis så jag kan ha foten som kundvagnsbroms samtidigt som jag balanser ner kartongen och tar emot det på låret så den kan glida ner fint på marken. Väl nere, och ingen bil intill bucklad, så ska jag bara putta in den i baksätet. Upp på kanten och putta på lite tills det tar stopp! Hum.. kartongen är 5 cm för lång för att kunna stänga dörren! Tänker tanken på att åka med lite lätt öppen dörr, men inser att detta är en av de sämre tankar jag haft på länge. Så jag baxar ut min kartong igen. Fäller ner sätet och öppnar bakluckan för att ta i kartongen den vägen. Hå och hej och upp över kanten och putta på tills... det tar stopp och kartongen sticker ut sisådär 5 cm. Visst kan jag köra med öppen baklucka men envis som jag är så ska jag ha in hela kartongen, så jag skjuter fram stolarna i framsätet och vips så glider kartongen in! Väl på plats i bilen inser jag att det måste va så här det känns att vara 2 meter lång, mao trångt att köra bil!

Väl hemma får jag hjälp in med kartongen och ner för spiraltrappan, och vi monterar upp mitt fina röda gå-band! Jag tar på med bästa gå-skorna och tar min första prommis, och jag är sååå nöjd! Nu kan jag röra lite på kroppen på de sätt jag tycker är skönt, men min ljudbok på en promenad! Då jag inte kan använda gå-stavarna så tar jag ut mina armrörelser så även överkroppen får sitt. Det känns så bra att min stillasittande lilla kontorskropp får röra lite på sig, här ska det gås minst 4 da´r i veckan med start från nu!

Dagen efter så har jag enorm träningsverk i armarna! Ja, i armarna, av att gå! Ja, det låter skumt, men så var det i alla fall och jag bestämmer mig för att vila någon dag. Dels för de och dels för att jag faktiskt har en muskelinflammation i höften som jag måste ta det lite lugnt med. Så jag planerar in att gå nästa gång om 2 dagar, som är en fredag! Ser fram emot det och längtar!

Jag tänker lite på dom som tycker det är tokigt att köpa sig ett gå-band när jag bor intill den vackra skogen. Men jag tycker inte det är så himla lockande att vara ute och gå i november-regnet och mörkret själv. Inte heller i decembers galna snöande eller i januaris bitande kyla. Tänker också på att om jag sagt att jag varit på gymmet och gått på bandet där, hade ingen ifrågasatt det utan hurrat mig och tyckt att jag var bra, men att köpa ett band och ha i källaren är inte helt ok, varför förstår jag inte.

Jag bestämmer mig också för att ta ledigt från jobbet på fredagen och lyxa till de med "långhelg" och bara göra det jag vill för stunden. Så när jag vaknar så äter jag frulle lääänge och bara njuter av ledigheten. Sen klär jag på mig och går ut på tomten och ska få in utemöblerna för säsongen. För efter de ska jag gå på mitt nya fina gå-band och sen ta en prommis upp till lite nya affärer som öppnat i min närhet, tänker gå genom skogen och insupa den härliga höstluften och höstsolen som förgyller min dag. Men det blir inte alltid som man tänkt sig! För när jag väl fått undan alla utemöbler och ska gå in.. så.. trampar jag snett och vips så ligger jag där på grusplanen och kan inget annat! Så himlans ont i foten!!! Lyckas ta mig upp och hoppar på ett ben in och ser, när jag fått av mig sko, hur foten blir groteskt stor!


Efter många timmar så har jag konstaterat att jag stukat foten, inget spricka eller brutet tack och lov, men nu försedd med kryckor! Så, i källaren har jag ett superfint gå-band som jag släpat hem i mitt anletes svett och använt i kanske 30 minuter. För att sedan gå ut, ramla på plana marken och stuka foten!

Så vad har jag lärt mig av detta? Att min Clio kan lasta ett gå-band, att jag är starkare än somliga tror och att det inte alltid blir som man tänkt sig, men att vad som än händer så kan det alltid bli bättre!

Men det sägs ju att "Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge! Så jag kan ju inget annat än att vänta.. tålamod är något jag behöver träna på så, jag kanske ska tacka för denna möjlighet att träna mitt tålamod också! Tack!


Kärlek!
Verula