..om att se välden med andra ögon!

Inför det nya året önskar jag att alla skulle se på världen med nya ögon. Se världen som en helhet där vi är 194? länder som samverkar istället för att motverka varandra. En värld där vi värnar om varandra och strävar mot ett bättre liv för oss alla, oavsett nationalitet, religion, vilket språk vi talar, hur vi ser ur, vilken sexualitet eller vilket kön vi har. För vi är alla människor och det är väl ändå det som räknas när allt kommer kring! 

Man får vara hur man vill, så länge man inte är dum (elak) ! 

Fyll livet med kärlek & positiva tankar istället för dess motsats. Livet skulle bli så mycket bättre för alla då! ♥ Med detta vill jag önska ALLA ett gott slut och ett ännu bättre 2013 som vi fyller med de vi, var och en, tycker är viktigt! 

Mitt eget mål med år 2013 är att utveckla mig personligen och att fortsätta tänka positivt och förhoppningsvis göra en skillnad i någons liv varje dag! 

Att mötas av ett leende eller försöka le fast man känner motgång kan förändra en hel dag, så le lite mera, det hjälper! 

Kärlek! 

Verula

...om ljud vid o/väl-behag!

Jo, jag tänkt på en sak.. eller sak.. snarare på ljud! Det var så här att jag var till massören idag. Nu snackar vi inte spamassage utan massage jag går och får när jag har ont, massage som ska göra nytta och inte välbehagsmassage på spa.

Jo, hur som helst så ligger jag där och blir masserad, och det gör galet ont, och hör mig själv stöta ut små ljud av obehag, i mina försök att även kunna andas emellan, så jag ligger där och flämtar efter andan och stöter ut små ljud i min smärta! Och där någonstans hör jag mig själv... ... ... flämtande och utstötande av ljud... ... ... ibland rycker jag till i okontrollerade små ryckningar, eller spasmer om man så vill, då jag känner att jag skulle vilja slå massören då han gör illa mig något så styggt...

Där och då, inser jag att ljuden som utstöts i smärta är mycket likt ljuden som kan uppkomma vid välbehag! Jag har tänkt på det förr, om jag har tv´n på och inte ser bilden, så tror jag att det kan vara en "barnförbjuden" kanal på, men nej, det är en film där någon misshandlas!

Hur skumt är inte de, att dessa ljud används både vid välbehag och vid obehag?


Bara en liten tanke jag hade idag....

Kärlek! (är de ett tokigt ordval i dagens blogginlägg?)
Verula

.. om att släppa kontrollen..

Jag tror jag har kommit till en bra insikt! Att ge efter för det som sker som är utom min kontroll! Ja, jag förstår om  ni anser att det är en självklarhet, men inte för mig. Jag har alltid haft ett stort kontrollbehov, och det gäller givetvis ALLT som har med mig att göra. Blir det nu inte som jag har planerat och tänkt så har jag blivit ledsen och besviken. Men jag tror att jag kanske börjar bli vuxen, eller i alla fall mer medveten om vad jag mår bra av och vad jag mår dåligt av och det viktigaste av allt, vad JAG kan förändra!

Det är en superskön insikt faktiskt!

I kväll ska jag har en lite tillställning här hemma med lite glöggmys med ett gäng mysiga kvinnor! Men det visade sig att det droppade av en efter en, likt deckaren skriven av Agatha Christie om "de 10 små negerpojkarna" (skriven 1939, därav ordvalet i titeln) Nu är vi 4 tappra underbara kvinnor kvar och jag ser med glädje fram emot kvällen. Men hade detta skett, förra året så hade jag varit superledsen och tagit detta mycket personligt, trott att ingen vill umgås med mig och att jag gjort något fel. Men nu, i år, så tar jag det inte alls så, och det är så skönt! Inte heller känner jag mig stressad över att allt måste vara perfekt! För jag har insett att perfekt för mig innebär att jag mår bra, vilket jag inte gör när jag strävar efter perfection, utan när jag är lugn och harmonisk och ser på livet med den livslust den bör ses med! Skrynklig duk och disk i diskstället har liksom ingen världslig betydelse när allt kommer kring!



Så nu, låter jag det bli som det blir, och är nöjd med det och tänker att allt som sker har en mening, även om jag inte alltid förstår orsaken och förståndet att veta varför. Utan jag litar på att det blir som det ska! Mina skyddsänglar hjälper mig att styra mitt liv i den riktning som är bäst för mig, så jag hakar på nu bara! Det blir nog bra, i slutänden!

Nu ska jag bara mysa runt lite, och invänta en trevlig kväll med goa fina vänner och bara se kvällen an!

Önskar er alla en härlig förta advent! 

Kärlek!
Verula

...om det magiska ögonblick som gavs mig idag!

Har ni någonstin känt att det finns saker som ni måste säga, till en för er helt främmande människa? Så var det i alla fall för mig i dag.

Jag åkte, som alla andra boenden i denna stad, till Ica Maxi efter jobbet. Dvs 17,15 en fredagseftermiddag och lön! Say no more!!

Hur som helst så går jag omkring i butiken i mitt lugna gemak och filosoferar i min ensamhet. Går åt sidan när det kommer stressade kundvagnspuffande småbarnsföräldrar och stressade -50-talister. Jag plockar ner det jag ska ha i min korg och fortsätter gå där inne och kika bland hyllorna, tämligen nöjd med att inte vara lika stressad och ur gängorna som dom flesta andra i affären! Energierna far runt som små miniorkaner runt dom.

Nåväl, när jag i mitt, kanske halvflummiga lugn, passerat kassorna och är på väg ut ur affären så blir det en situation vid skjutdörrarna där en älder kvinna med kundvagn stannar till och säger; Varsågod, du först! Varpå jag svarar, Tack men gå före du, det är ju fredag så varför stressa?

Hon tittar på mig medans vi går ut genom dörren och säger, Jag är jättestressad! Varför det säger jag? Det är ju fredag och du är väll förhoppningsvis ledig hela  helgen. Ja säger kvinnan, det är jag, jag är ju pensionär. Ja, du ser säger jag, desstå större orsak till att inte stressa, fånga stunden!

Hon ser på mig lite fundersamt med huvudet lätt på sned. (vi står nu utanför ica och jag noterar även en herre i hennes sällskap) Kvinnan säger; Du förstår, när man blir pensionär så ser man lite annorlunda på saker, inte som när man jobbade, då hade man inte tid att planera, allt gick bara av farten. Nu måste jag planera in mina dagar så jag får något gjort! Jag måste nämligen hinna ner på stan innan kl 19 för då stänger affärerna! Jaha säger jag, men dom är ju även öppna i morgon säger jag och ler lite lungt. Dom tittar lite halvskumt på mig och hon säger, Min man fyller år i morgon så jag måste hinna köpa en present till honom förstår du! Ja men grattis i förskott säger jag till mannen och tillägger att jag fyller år i dag! Varpå dom givetvis även gratulerar mig. Jag fortsätter; Men, säger jag till kvinnan, om du inte hinner i kväll, och inte i morgon för ni ska ha kalas, varför kan du inte handla paket på söndag? Jag fortsätter, medan dom står som förtrollade och ser på mig som om jag vore en ängel nedsänd från ovan, för nog är det väl så säger jag och ser på mannen, att du har fyllt år många gånger och om det i år blir en present i efterskott till förmån att ha en lugn och harmonisk och stressfri fru, är inte det bättre än alternativiet? Han ser på mig med lång blick och svarar, -Självklart! sen ser han  på sin fru och ler kärleksfullt! Ja du ser, säger jag till kvinnan, du glömmer att fånga stunden! Du har ett liv, men du glömmer bort att leva! Denna stund kommer inte tillbaka och du stressar bara förbi och missar hela livet! Ta det nu lungt och njut, medans livet är!

Hon ser på mig med en blick jag aldrig sett förut och säger, Du är en helt fantastiks kvinna!

Tack, säger jag, och tillägger, ta det nu lungt och njut av stunden för den kommer inte tillbaka! Ha nu en fin födelsedag i morgon!

Sen tog jag  ut mitt reflex ur fickan och gick över parkeringen bort till min bil. Jag vet inte, men det kändes som om dom stod kvar en stund och funderade över vad som hände. Ja, vad hände egentligen? Jag vet inte, men jag tror detta möte med dessa två människor var menat att ske, att jag var ditsänd att bromsa upp dom i sin framfart! Det kändes så faktiskt, lite änglalikt! Ja, jag vet, jag är svensk och ska inte tro att jag är något, men där har ni fel!

För vi är alla något för någon, och vi kan alla göra en skillnad, om än så liten! De jag kunde göra i dag, genom att sprida lite lugn kanske har stor inverkan på detta fantastiska pars framtid. Jag hoppas och vill gärna tro det i alla fall!

Så kom ihåg, lev medans livet är och tänk att allt behöver inte vara perfekt och i "rätt" minut, livet går vidare ändå!

    

Kärlek!

Verula

... siffror relaterat till humör!

Siffror är ju det som fyller mina dagar på jobbet. Vissa dagar så har jag olika relationer till olika siffror. Idag tex så gillar jag runda siffror, såsom 8,6 & 9.









Andra dagar mer kantiga siffror såsom 1,4 & 7! Jag har klurat lite på det där medans jag sitter med min bokföring, och jag har kommit på att det är humörsrelaterade känslor jag har för mina siffror. Runda fina siffror gillar jag när jag känner mig snäll, omtänksam och lite kramig. Kantiga siffror gillar jag när jag känner mig lite hård och kantig helt enkelt! :) 







Så idag, känner jag mig lite 8,6 & 9. Utifall ni undrar! ;)

...om att gå och gå och aldrig komma till dörren ;)

För ett par veckor sedan köpte jag ett gå-band! Jag har funderat på detta inköp till och från i säkert 1 år, men som sagt, nu har jag gjort slag i saken!

Mitt fina gå-band från Attract

Jag tog min lilla bil och åkte iväg till det stora köpcentrumet i närheten och tar mig en kundvagn och glad i hågen går jag in i butiken. Får personalen att bära iväg med ett uppmontert band till ett vägguttag då jag vill prov-gå innan jag köper det. Varför dom skyltar med ett gå-band som står uppmonterat på kartonger med ouppackade gå-band är för mig en gåta, samt att ställa detta gå-band lååååång ifrån ett vägguttag dessutom, är superkonstigt.

Tänk om du går in i en bilaffär och vill köpa en bil. Och alla demobilar står på en ramp som du inte kan klättra upp på, för under rampen står bara nya bilar som du inte kan se, för dom är inslagna i omslagspapper! Så du kommer inte fram till demobilen, då du inte vill klättra på dom nya bilarna och även om du hade kommit in i demobilen, kan du inte köra den då rampen är vinglig och bilen utan drivmedel! Helknäppt!

Nåväl, jag får personalen att plocka ner demobilen och tanka den, nej, jag menar plocka ner gå-bandet och bära bort det till ett uttag så jag kan starta upp bandet och prov-gå det. Provar att trycka på alla knappar och program och ställer lite frågor som jag redan har svaren på själv, så jag googlat och kollat allt jag kan tänka mig att behöva veta innan, men detta gör jag för att jag vill verka vara en kund som inte är så impulsiv och slinker in och köper ett gå-band bara sådär.. Som om dom bryr sig!! Dom vill ju bara sälja!

Hur som helst så lägger killen i butiken upp en kartong med mitt gå-band på min kundvagn och han frågar om jag inte ska köra fram till deras lastkaj och få hjälp att lasta det i bilen? Men det ska jag inte göra, för jag är starkare än somliga tror, och jag kan själv, dessutom väger ju bandet bara 22 kg och de orkar jag ju lätt!

När jag väl kommer ut till min bil så ska jag lasta in detta band i bilen och tänker mig att jag kan ha det i baksätet. Det ser ju ut som om det ska få plats! De jag inte hade tänkt på är att när man har en kartong som kanske är (gissar friskt nu) 1,5 meter långt och den mesta tyngden ligger i ena ändan och ligger uppe på en kundvagn (på hjul) så infinner sig vissa problem att få ner det själv, utan att vagnen far iväg på bilarna intill och att kartongen dunsar i backen. Men, detta löser jag genom att vrida kroppen på ett omänskligt vis så jag kan ha foten som kundvagnsbroms samtidigt som jag balanser ner kartongen och tar emot det på låret så den kan glida ner fint på marken. Väl nere, och ingen bil intill bucklad, så ska jag bara putta in den i baksätet. Upp på kanten och putta på lite tills det tar stopp! Hum.. kartongen är 5 cm för lång för att kunna stänga dörren! Tänker tanken på att åka med lite lätt öppen dörr, men inser att detta är en av de sämre tankar jag haft på länge. Så jag baxar ut min kartong igen. Fäller ner sätet och öppnar bakluckan för att ta i kartongen den vägen. Hå och hej och upp över kanten och putta på tills... det tar stopp och kartongen sticker ut sisådär 5 cm. Visst kan jag köra med öppen baklucka men envis som jag är så ska jag ha in hela kartongen, så jag skjuter fram stolarna i framsätet och vips så glider kartongen in! Väl på plats i bilen inser jag att det måste va så här det känns att vara 2 meter lång, mao trångt att köra bil!

Väl hemma får jag hjälp in med kartongen och ner för spiraltrappan, och vi monterar upp mitt fina röda gå-band! Jag tar på med bästa gå-skorna och tar min första prommis, och jag är sååå nöjd! Nu kan jag röra lite på kroppen på de sätt jag tycker är skönt, men min ljudbok på en promenad! Då jag inte kan använda gå-stavarna så tar jag ut mina armrörelser så även överkroppen får sitt. Det känns så bra att min stillasittande lilla kontorskropp får röra lite på sig, här ska det gås minst 4 da´r i veckan med start från nu!

Dagen efter så har jag enorm träningsverk i armarna! Ja, i armarna, av att gå! Ja, det låter skumt, men så var det i alla fall och jag bestämmer mig för att vila någon dag. Dels för de och dels för att jag faktiskt har en muskelinflammation i höften som jag måste ta det lite lugnt med. Så jag planerar in att gå nästa gång om 2 dagar, som är en fredag! Ser fram emot det och längtar!

Jag tänker lite på dom som tycker det är tokigt att köpa sig ett gå-band när jag bor intill den vackra skogen. Men jag tycker inte det är så himla lockande att vara ute och gå i november-regnet och mörkret själv. Inte heller i decembers galna snöande eller i januaris bitande kyla. Tänker också på att om jag sagt att jag varit på gymmet och gått på bandet där, hade ingen ifrågasatt det utan hurrat mig och tyckt att jag var bra, men att köpa ett band och ha i källaren är inte helt ok, varför förstår jag inte.

Jag bestämmer mig också för att ta ledigt från jobbet på fredagen och lyxa till de med "långhelg" och bara göra det jag vill för stunden. Så när jag vaknar så äter jag frulle lääänge och bara njuter av ledigheten. Sen klär jag på mig och går ut på tomten och ska få in utemöblerna för säsongen. För efter de ska jag gå på mitt nya fina gå-band och sen ta en prommis upp till lite nya affärer som öppnat i min närhet, tänker gå genom skogen och insupa den härliga höstluften och höstsolen som förgyller min dag. Men det blir inte alltid som man tänkt sig! För när jag väl fått undan alla utemöbler och ska gå in.. så.. trampar jag snett och vips så ligger jag där på grusplanen och kan inget annat! Så himlans ont i foten!!! Lyckas ta mig upp och hoppar på ett ben in och ser, när jag fått av mig sko, hur foten blir groteskt stor!


Efter många timmar så har jag konstaterat att jag stukat foten, inget spricka eller brutet tack och lov, men nu försedd med kryckor! Så, i källaren har jag ett superfint gå-band som jag släpat hem i mitt anletes svett och använt i kanske 30 minuter. För att sedan gå ut, ramla på plana marken och stuka foten!

Så vad har jag lärt mig av detta? Att min Clio kan lasta ett gå-band, att jag är starkare än somliga tror och att det inte alltid blir som man tänkt sig, men att vad som än händer så kan det alltid bli bättre!

Men det sägs ju att "Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge! Så jag kan ju inget annat än att vänta.. tålamod är något jag behöver träna på så, jag kanske ska tacka för denna möjlighet att träna mitt tålamod också! Tack!


Kärlek!
Verula

... om hår!

Hår! Ja hår, i alla olika former har upptagit mina tankar i några dagar nu! De olika idealen som styr vårat hår!

Jag tänker tex på håriga ben. Det finns nog inte en enda kvinna som inte har håriga ben, men alla tycker vi att dessa hår ska bort! Dom ska inte vara där, för det är fult! Jag håller fullständigt med, håriga ben på en kvinna tycker jag inte är fint och mycket okvinnligt. Sorry, jag tycker så faktiskt. Likaså tycker jag nog att ett par välplockade ögonbryn är fint på en kvinna, rakad under armarna och "bikinisnygg" om jag uttrycker mig lite försynt. Mustasch och skägg passar inte heller på en kvinna. Men likväl är vi många som är födda med både hårsäckar under armarna, på benen, i ljumsken på läppen och hakan.





Jag är dock begåvad med ovanligt mycket av hårvaran! På gott och på ont! Kvinnor uttrycker ofta sin fascination över mitt hår, och då syftar jag på de på huvudet! Det är långt och tjockt och tydligen avundsvärt! Men jag brukar alltid säga att "Ja, de är fint, men vill du ha detta (drar i en stor tofs på huvudet) så får du även ta mustaschen och dom ludna benen! För du får inte välja, det är allt eller inget! Men se, då vill dom inte! Nej, nu går inte jag omkring med en stor svart mustasch, lovar! Och jag tror också att min musche är mycket större i mina ögon än andras, men jag kan ta bort den, och tur är väl det!



Men nu är det ju så att detta "hårmode" eller fixering om ni så vill, är ju ändå en trend, eller? Någon kom på att tjejer ska inte vara håriga, och så börjades de trenda på det! Inte som på -70talet när de var ludet både här och där. Men om det helt plötsligt blev trendigt att killar ska ha rakade ben och inget ansiktshår, skulle dom falla dit på det? Jag tror faktiskt inte det. För jag har mycket svårt att se män stå och ansa sig varje dag som kvinnor gör, raka benen flera gånger i veckan och rycka och forma och fixa mest hela tiden! Tror dom är lite för bekväma för det, och att vi kvinnor är lite mer fåfänga än vad män är, vad tror du?

Sen kan jag också fundera hur dom olika hårsäckarna funkar! Jag menar, hur kan håret på benen veta att nu ska jag sluta växa för nu är jag 1.5 cm lång, medan håret på huvudet kan växa hur långt som helst! Tur är det att de är som det är, för jag skulle tycka de vara super-jobbigt med gummisnodd även i ögonbrynen!! Fast de är klart, lugg skulle ju få en ny innebörd om ögonbrynen kan växa sig hur långa som helst.. Ett diadem som håller bort ögonbrynen... humm.. nä nu lär jag släppa tanken på dessa galet långa ögonbryn..


Nu har vi ju också den trend att allt hår som ska finnas kvar ska vara långt! Håret på huvudet ska förlängas, ögonfransarna ska antingen boostas med cerum eller förlängas på andra vis! Kommer detta innebära att sen, när det svänger, så ska vi klippa ögonfransarna och raka bort ögonbrynen eller vad?

Tur att det inte är trend på att hoppa på ett ben, eller att bara ha ett öra, eller att raka bort ögonbrynen!

Så hur är det nu, är vi lättlurade eller är det vi som bestämmer själva hur vi vill se ut, eller har dom lyckats med att få oss att tro att det är vi som bestämt?

Jag vet inte!

Kärlek till er alla!

Verula

om Boy Georges ögonskugga och blommor i pannrummet

Nu har jag precis kommit upp från pannrummet där jag har suttit i 30 minuter utan att gråta! Nu undrar ni kanske varför jag skulle sitta i pannrummet i 30 min och dessutom gråta. Men det är inte så konstigt faktiskt.. jag ska förklara allt för er!

För kanske 2-3 veckor började jag notera att mina ögon rann ofta.. tårade sig liksom.. och strax efter detta så började jag få röda eksem-liknande områden på ögonlocken.. såg ut som jag lånat ögonskugga av Boy George! Så jag började fundera på om jag grät mycket i motvind, grät uppåt liksom, eller om jag grät mycket i sömnen så det låg "tårpölar" av saltvatten och torkade ut mina ögonlock! (jag vet, det är bara jag som kan analysera ett litet eksem på ögonlocket på detta sätt) Men kom fram till att detta verkade mycket skumt att gråta uppåt.. att ens bara gråta utan anledning hemma, speciellt i vardagsrummet verkade lite annorlunda bara de.. Att jag skulle drabbats av pollenallergi på hösten kändes också mycket annorlunda, men jag är å andra sidan inte som alla andra heller..







Hur som helst så var mitt mått rågat, eller tårkanalen tömd för sista gången i går kände jag. Nu är det BRA! Nu räcker det! Så jag började titta mig omkring i vardagsrummet och ser mitt brickbord som är fyllt med orkideer, varav 2 stycken står i blom.. och är på väg att blomma över.. bestämmer mig för att det är deras "fel" att jag gråter och bär bestämt ner dom i pannrummet för husarrest! Basta! Där kan dom stå och vara fina. Går upp i soffan igen och känner efter en stund att jag fortfarande har vagelkänsla i ögonen och tårarna vill fram.. PANIK!! Ser doftblock som står och dräller i vardagsrummet, så jag tar dom och bär ut dom på altanen!

Och döm om min förvåning att det börjar sakta lugna ner sig i mina ögon... svider nästan ingenting, ingen känsla av vaglar i ögonen.. inga tårar! Kommer detta hålla i sig blir ju nästa tanke, och vad är orsaken?

Så i dag när jag varit hemma några timmar så kommer jag på att jag är tårfri!!!! Underbart att kunna vara hemma utan att gråta hela tiden! Så jag bestämmer mig för att sätta mig i pannrummet och umgås lite med mina orkideer, för att se om dom lockar fram mina tårar igen! Så sagt och gjort, jag tar mobilen med mig ner i pannrummet där jag facebookar lite och talar i telefon med en av mina bästa vänner... ser att det är en spindel där nere som försöker bygga sig ett nät.. jag låter honom hållas (ja, jag är djupt imponerad av mig själv) Sitter väl där i ca 30 minuter.. inte en enda tår, inte en enda gång det sved eller kliade! Så jag tror mina Orkideer kan frias från misstankarna om att vara allergispridare.



Så nu har dom fått komma upp igen, och tar sig nu ett gemensamt bad i diskhon, i väntan på att få komma in i vardagsrummet igen!

Så, därför satt jag i 30 minuter i pannrummet utan att gråta! :)

Men jag måste säga att de var fint att ha blommor i pannrummet.. ska kolla lite vilken typ som skulle passa där nere i mörkret och värmen..


Ha nu en fabulöst fortsatt trevlig kväll/dag, beroende på när ni läser!

Och glöm inte bort att DU är en värdefull och vacker människa!

Kärlek!
Verula

om tyska prepositioner & 8ans multiplikationstabell

Jag har blivit påmind om "konstiga" saker jag minns av olika orsaker. Så jag ägnade en lite stund till dessa minnen och varför jag minns dom och inte kommer ihåg sådan som jag kanske vill minnas.

1982 så var jag på sommaren i England. Där hittade jag en porslingstallrik med en jättefin text som jag köpte för att ge till min mamma. Jag minns texten ännu.. hittade även en bild på den på nätet..

God made many lovely things, Sunsets and flowers and trees. Birds and starlight and loyal friends. And after He made all these He gave another gift more rare, More loving and more true, A wonderful person most fair. A Mother dear as you.

Jag kan också rabbla prepositioner på tyska (men troligen inte stava till dom) an, auf, hinter, in, neben über, unter, for, swissen. Men jag kan inte säga; Sitt på stolen, ha fötterna under bordet, i tofflorna men på golvet!














Jag minns varför det på Brunnsgatan är en extra stopplinje kanske 4m bakom den "vanliga" vid stoppljuset (för att under cityfesten när vissa gator var avstända flyttades stopplinjen ner, så att bussar skulle kunna svänga ner där) Men jag minns inte hur många cityfester det var och när sista gick av stapeln.


Jag minns att vi skojade om fysiklärarens namn i högstadiet, men i stort sätt inget han skulle ha lärt mig på sina lektioner! (fysik var och är supertrist)

Jag minns nästan ordagrant vad M sa till mig  i sitt frieri för drygt 13 år sedan. Men vad han sa i går... tydligen inte lika minnesvärt...

Varför kan jag inte lära mig att minnas sånt som är nyttigt att minnas? Såsom kontoplanen, eller vallöftena som gavs, eller 8ans multiplikationstabell, eller kakreceptet som jag läste i en tidning i förbifarten, eller vad Bosse Rappne sa om en speciell trädgårdsväxt, eller alla koder jag måste minnas till alla evinnerliga kort jag har? Varför är det så, att vissa meningslösa händelser fastnar i minnet medan annat bara glöms bort?


Nåja, det får väl vara hur det vill med det där.. men visst skulle det vara bra om man kunde bestämma själv vad man vill minnas och inte minnas!

Men rolig kunskap att minnas är den som bara poppar upp och jag inte ens visste att jag lärt mig det någon gång, sådana minne är kul! Tex att prydnadsgräs inte ska klippas ner på hösten för då ökar risken för frostskador och sjukdommar i rotsystemet :)


Nu kommer jag inte ihåg något mer jag tänkte på när jag började skriva, så det är väl dax att publicera..


Ha det gott, och jag hoppas att ni fortfarande kommer ihåg att läsa min blogg!

Kärlek till er alla!
Verula

.. helt enkelt!

Rusthysterin har börjat landa nu hemma hos mig och det märkts fort på mina tankebanor.. det har börjat lite smått att återgå till helt normala "Verulatankar" Här kommer att smakprov på hur det har snurrat runt i huvudet på mig idag.

Först så tänkte jag på det där med att sova. Varför blir man tröttare om man sover länge? Jag menar, om jag sover mina vanliga 8h så mår jag tämligen bra. Men i natt så sov jag mer än så, för jag var helt enkelt trött i går kväll, så jag sov kanske 9,5h i natt och resultatet var inte att jag var pigg som en lärka, utan snarare tröttare än vanligt! Jag tycker de är skumt att man blir trött av att sova!

Sen tänkte jag på det här med capslock och shift-tangenterna. Om jag vill skriva en stor bokstav håller jag nere shift, lika om jag vill skriva ett / eller ett &. Shift är alltså för tillfällig stor bokstav. Men om jag har capslock intryckt så blir det bara STORA BOKSTÄVER vilket är praktiskt i bland, men varför får jag då inte ett / utan en 7 ? Är inte de lite märkligt? Kan ju tycka att om jag har capslock intryckt så borde det bli ett / och om jag då kombinerar shift med intryckt capslock borde det bli en 7! De tycker i alla fall jag!

Sen klurade jag lite på det där med nattamacka. Ni vet, om man tar en fika sent på kvällen och går och lägger sig mätt, så vaknar man alltid superhungrig. Men om jag avstår nattfikat, så vaknar jag aldrig hungrig! Hur kan de komma sig?

Ja ja.. lite så här har det snurrat runt i huvudet på mig.. kanske bara jag som tänker så här, M säger att det är det i alla fall, jag vet inte.. de är inget jag tänker lägga ner många tanka på om jag är ensam om mina i alla fall!

Kärlek!

Veronica

.. om hur jag sätter lite färg på tillvaron!

Det har kommit till min insikt att jag är lite störd! Jag har något sjukligt behov av att färgmatcha i den utsträckning det är möjligt. Jag insåg detta förra sommaren när jag kom på att jag stod och letade efter klädnypor som matchade färgen på de som skulle hängas på tork! Vit tröja = vit klädnypa osv. Vissa problem fick jag då jag inte äger, ej heller någonsin sett tex svarta klädnypor. Men de löst jag genom att använda en klädnypa med färg som passar färgen på plagget. Tex skulle jag inte ta en röd klädnypa till en orange tröjja, men en vit. Ja, ni förstår vart jag är på väg..


Lika nöjd blev jag när jag en dag här i somras låg i soffan och insåg att mina strumpor matchade kudden dom vilade på! Dock inte planerad matchning, men så jävla nöjd jag var! :)


Denna bild la jag upp på FB och var lite ironisk över mitt matchande, och när jag träffade min frisör sist frågade hon lite glatt om jag färgmatchat något nytt nyligen?






Jag gick hem och funderade inte så mycket på det där, trodde jag! Tills jag i helgen kom på mig själv igen med att färgmatcha utan att tänka på det. Tex dessa vinröda handdukar med min vinröda hårsnodd och det silverfärgade halsbandet som hänger på min silverfärgade kroklist! (Givetvis har jag en badrumsmatta som matchar mina handdukar, men det är ju planerad matchning så de räknas inte)

Eller när jag nyss tömde soporna och inser att jag varit framme även där.. störde mig lite på disktrasorna som var rosa och gula, men lät dom vara (motvilligt)

Sen går jag genom hallen och ser Totte, som är våran hustomte.. och kolla in hans färger.. ser ni färgen på väggen, tapeten och på fotoramarna mot färgerna på Totte?


Stört? Ja, helt klart!

Något jag tänker sluta med?
Absolut inte!

Matchat är snyggt!!!


Glöm nu inte att sätta lite färg på tillvaron mina vänner, men se till att de matchar! ;)


Kärlek!
Veronica

om vattenbufflar och tjurskallar...

I går satt jag på jobbet och blädrade i en inredningskatalog från Zelectede by house. http://www.zbh.se/ Dom har jättemycket fina grejjer. Hur som helst så dyker det upp en bild på ett kranium på en vattenbuffel och min ena kollega frågar om jag inte ska ha en sådan hemma?









Jag svarar att de ska jag inte då Amerikanske inredningsstil inte är min grej.. Aha säger han, du kanske vill ha ett älghuvud istället?

Inte de heller säger jag lite snabbt, jag har redan en tjurskalle hemma och det räcker!
Ett gapfabb runt fikabordet var ett faktum!


Ja, så kan det vara ibland, men jag är ganska säker på att min "tjurskalle" nog tyckte att jag var den "bongstyriga" hemma hos oss..

Det bästa med att vara lite osams ibland är att då vet man hur mysigt det är när man är sams igen! Vad vore ett äktenskap utan upp och nedgångar? Ganska slentriant och tråkigt om du frågar mig.. Det är ju genom motgångarna man växer sig starka tillsammans, det tror i alla fall jag!


Hoppas ni alla har en härlig solig fredag och får möjligheten att njuta av den kommande helgen!
Var rädda om varandra där ute!



Kärlek!
//Verula

..om vanligt folkhyfs!

Under en längre tid har jag tänkt på det här med respekt. Eller snarare på det där med respektlöshet! Jag tycker det blir vanligare och vanligare faktiskt, och jag ogillar det. Vad syftar jag då på, jo när man tex står och talar med någon, det kan vara både på jobbet eller privat, så ringer telefonen, vanligen mobiltelefonen, så går alltid den före, glider in i någon gräddfil liksom. Den man talar med säger bara "Förlåt, jag ska bara ta det här lite snabbt" och vips är jag och mitt samtal helt avpolletterat. Hur kan det ha blivit så?

Eller om man ringer till någon, och så kommer någon och avbryter samtalet, för då är jag i telefonen på 2a plats igen! Jag kan förstå om det är barn i närheten, för de ska gudarna veta att det inte är lätt att få tala i fred i telefonen som småbarnsförälder, men att den man ringt till, påbörjar en längre konversation med den som är i deras rum istället för med mig i telefonen, jag som faktiskt ringde, de stör mig! Varför svara då om man inte vill prata i telefonen? Görs detta då samtidigt som jag berättar nått, jag då känner jag mig helt överkörd och oönskad. Helt respektlöst tycker jag det är.

Eller alla egon i trafiken! Ja, jag vet inte, men många gånger kan jag känna mig osynlig! Bara här om dagen så är jag inne i rondellen, ligger i ytterfilen och blinkar höger för jag ska svänga ut ur rondellen, då svänger en timmerbil ut precis framför mig, precis som om jag inte fanns! Ja, det är inte lätt att få stopp på en timmerbil, ej heller att starta upp dom! Men va fan!! JAG VAR I RONDELLEN!

Vi ska inte glömma parkeringen vid Willys på söder! Där är ALLA kunder egon! Speciellt när dom ska gå till eller ifrån parkeringen! Går mitt i gatan precis som om dom äger den! Jag fattar inte de, för jag kan då gå till min bil utan att stoppa upp all trafik.

Eller när folk bara avbryter ett samtal för att få säga sitt, vad är de om?

Hur kul är det att vara på allmänna utrymmen och höra både det ena och det andra avhandlas i mobiltelefoner, samtal som kanske borde stannat mellan två ögon, och inte hela bussen eller affären?

Vad har hänt med vanligt folkhyfs kan jag undra? När blev ett telefonsamtal viktigare än ett mötet öga mot öga? Varför håller vi inte upp dörren för den som kommer utan bara släpper och går vidare? Varför kollar man inte när man går in på ett kontor om man stör innan man börjar tala? När blev vi sådana självupptagna egoister som inte har tid för vanligt folkhyfs? Varför har vi glömt att säga "Tack" & "Varsågod!"

Jag kanske är lite gammalmodig såhär, men nog tycker jag att detta är vanligt folkvett som alla borde tänka på för att få ett trevligare klimat här i livet. Jag kan inte ändra alla andra, men jag kan ändra mig själv! Jag kan lova att jag försöker, jag försöker varje dag faktiskt, och jag märker små små förändringar i min närhet.. så om ni också retar er på allt ohyft och respektlöshet, visa er från er bästa sida och föregå med gott exempel så kanske vi tillsammans kan återfå lite vanligt vett och etikett här i vardagen igen!

Jag tycker det saknas gentlemän och "gentlekvinnor" också för den delen!

Önskar er härmed en trevlig kväll och en ännu bättre morgondag!


Kärlek!

Veronica

Nu på morgonen hade jag lite klädkatastrof! Vi tjejer på jobbet ska iväg på en after work och jag hade redan i går bestämt min outfit för dagen! Däribland ingick mina svarta jeans, och gissa min förvåning när jag öppnade garderoben och insåg att jag inte svarta jeans äger längre! Dom krympte när jag slutade röka för 2 år sedan. Så där stod jag med en klädplan som slutade med bar rumpa och det kändes lite väl bart för min smak. Så jag fick omgruppera fort och det löste sig. Men jag har insett att jag måste köpa nya svarta jeans, för detta är inte första gången jag står där och stirrar in i garderoben och letar efter mina favvosvarta jeans! Men det blir nog bra med de kläder jag valde för dagen också.

Som min mor sa lite skojsamt, "allt klär en skönhet & inget misspryder en ful!"

 

 

 

Njut av dagen och glöm inte bort att du är unik!

 

Kärlek!



Veronica

...runt känslor!

Det där med känslor är ju lite lurigt, och hur dom kan poppa upp lite som dom själva tycker att det passar utan att kolla med mig först, om jag okeyar dom!

Att bli generad är ju en sådan känsla, ni vet, när man blir generad över något utan att kunna kontrollera det själv. Helt plötsligt är man bara röd i hela fejjan och det känns som om alla fnissar bakom ryggen på en, bara för att jag fick ett högre blodtryck för en stund! De betyder ju inte att jag egentligen blev generad i "förståndet", utan att en invand reaktion på händelsen ökade mitt blodomlopp! Detta kan störa mig, att jag inte kan styra sådana händelser själv. Och försöker jag förklara bort mina röda kinder så blir det bara en värre.

Eller när jag lägger på mig känslor som är helt knäppa. Tex den där när man behöver gå på toa och göra stort, eller nr 2, knyta blå rosetter, ja många olika namn finns det för det, för vi kan ju inte säga vad vi ska göra.. varför vi nu ens behöver berätta det förstår jag inte heller egentligen. Om jag bara försvinner in "där" borde räcka som info, om det nu är så viktigt att veta vad jag gör jämt. Nu kom jag lite från ämnet, men det där med att "göra stort" på allmän toalett, är ju sååå pinsamt! Tänk om det luktar, eller låter, eller blir spår och de inte finns en toaborste! Jösses så pinsamt! Nu är jag inte ironisk på något sätt utan jag tycker verkligen så här. Här är verkligen känslan och tanken ihop! Men de stör mig också. För alla gör det, allas kan lukta och lämna spår och det är mycket naturligt! Men det hjälps inte! Om en tjej gör allt ovan nämnda blir det lite äckligt, men om en man gör det är det helt i sin ordning, inte att lämna spår, för de är aldrig ok i min värld, men de andra. Varför är det så?

Sen har jag tänkt på det där att bli nervös. Tex om jag ska tala inför en grupp människor så tycker jag att de kan vara superjobbigt och jag kan bli så himla nervös. Men skulle jag säga samma sak till en och en så går det bra, utan att bli det minsta nervös. Är inte de konstigt? Varför blir det jobbigt att säga en sak en gång till 20 personer, men inte att säga samma sak 20 gånger åt en person i taget? Helt orimligt!

Det är lika med minnen, ja jag är inne på de området igen, vilka känslor dom kan väcka, utan att jag är beredd på dom! En låt t.ex. kan ju få mig att småle och minnas olika situationer. Eller en röst på någon kan ju trigga många känslor och minnen. Kan nästan få mig att känna mig lite nykär igen. Inte konstigt om man som gammal heller minns tillbaka i ungdomen, än minnas de som hände "igår" Detta betyder dock inte att det var bättre förr, utan att trevliga saker har hänt i livet som jag kan glädjas åt! Det är ju inte ofta det händer att man hör en hitlåt från i går och ler åt vad jag gjorde nyss liksom!

Förresten, hur lång tid måste det ha gått för att klassas som ett "minne" och inte bara en händelse vilken som helst?

Jaha, hur ska jag avrunda detta inlägg nu då.. ?? Sensmoral? Vad finns att lära av detta??

Känslor kommer och går och styrs ofta av händelser, nya eller gamla invanda, på gott och ont. I mitt fall så vill jag nog jobba bort de dåliga känslorna och kommer nog försöka mig på lite "positiva affirmationer"  som kan stärka min självkänsla, såsom "jag duger som jag är" Om jag stärker självkänslan (ska ej förväxlas med självförtroende) så tror jag att dessa "obehagliga känslor" som knackar på utan förvarning kommer med längre mellanrum.






Sen tror jag också att om jag tänker mer på oss alla som människor, och inte så himla könsindelat så kanske det blir lättare att komma över mina nojjor om "nr 2" som exempel. Tror någonstans att det mest är kvinnor faktiskt som tänker på detta.. men jag vet inte.. Det låter ju fint att inte tänka könsindelat, men jag tror inte jag kommer grejja de, det kommer alltid vara pinsamt att bajsa så andra märker att de gjorts! (skäms nu lite över mitt ordval, men känner att jag ska tuffa på mig lite och inte byta ut de ordet mot en omskrivning)




Stärker jag min självkänsla så blir det nog lättare att tala inför många människor också, jag behöver inte känna mig "hotad" av dom kanske.. jag vet inte.. men värt att prova.

Sen bestämmer jag också precis NU att det är ok att vara lite kär i sina minnen och att jag kommer tillåta mig att fortsätta vara det, för jag tror det är sunt, och inte kan det skada någon heller!

Kärlek till er alla!

V. 

..i första läget, många förutfattade tankar blir det..

Idag har jag reflekterat lite över förutfattade meningar jag kan ha. Dom blev mycket tydliga för mig när jag skaffade denna blogg. För det finns en flik jag kan klicka på så får jag se massa statistik över er läsare. Vilket land ni läser från, vad ni har för webläsare, om ni läser vid Ipod, android eller mac tex Hur många som läst olika inlägg osv. Denna statistik fascinera mig och gör också att jag får en bild av er, mina läsare.



När jag såg att ryssar läser min blogg var min första bild i huvudet, ryssmössa!
Jag har faktiskt en egen som jag älskar, speciellt dom där kalla snöiga vinterdagarna när man helst inte vill gå ut. Så jag dömmer absolut ingen alls med detta.

Min andra bild som kom upp när jag tänkte på ryssar var dessa söta små gummor som var med i Eurovison song contest i våras! Helt underbara var dom, tillika låten som dom framförde!

Sen såg jag att jag har ett gäng besökare från Tyskland! Då tänker jag på öl och lederhosen! Fast lederhosen kanske är mer Österrike... nåja, nästan samma land, eller? 

Finland, ja, det blir ju direkt koppling till Sauna och Koskenkorva!












Amerikaner; patriotiska, vapenbärande, religösa människor. Det blev min tanke!
Men idag tänkte jag också otroligt mycket på de tragiska som hände 11/9 2001
Hoppas att de aldrig händer igen, i något land!



Engelsmän, ja då tänker jag på Tweedkavaj, rävjakt, öl, tv-serien "Hem till gården" eller Emmerdale Farm som den heter i original, och till sist te!










Spanjorer! Tja vad ska jag säga :) Tapas, Flamenco, tjurfäktning, sol & bad!

Sen har vi ju vårat älskade grannland, Norge! Första tanken på Norge blir alltid Lusekofta! Andra tanken blir olja, och tredje tanken blir den underbara dialekten! Älskar Norge och skulle inte ha något emot att vara i union med dom igen! För jag tror att alla svenskar känner ett visst samröre med Norge. Norge är som ett syskon liksom! Bästa fina Norge!




Sen började jag fundera på hur dessa ovan nämna landsmän ser på oss svenskar! Usch vilken tanke!

Det är ju tur att första tanken inte alltid är bäst utan att vi alla förtjänar en andra och kanske en tredje tanke innan vi bestämmer oss för hur det är. Vi ska inte vara så snabba att "dömma" våra medmänniskor och vi ska absolut inte tro att vi vet hur dom har det innan vi "gått en mil i deras skor"




Men det skulle vara vansinnigt skoj om mina läsare från andra länder, som inte är utflyttade svenskar, skulle vilja berätta vad ni har för bild av mig och mitt Sverige! Google Translate hjälper oss att försöka förstå varandra! http://translate.google.se/

Det skulle även vara kul att höra vad ni andra har för bild av mig också, för jag vet att det finns svenska läsare där ute som inte känner mig sedan tidigare! För jag vet att ni har en egen bild av mig, hur ni tror jag ser ut! :)



Tänk att världen inte är större än att vi kan mötas i min lilla blogg! Visst är det fantastiskt!!

Kärlek till er alla, vart ni än befinner er i världen! 

..med jämna mellanrum! ;)

Vissa dagar funkar jag bättre än andra dagar. Idag har varit en sådan dag när jag och/eller de jag ska göra bara blir tok..

Vaknar av att M står och steker pannkakor.. jag går upp och vacklar ut i köket så där nyvaken som bara jag kan se ut (tänk ulven i Experts reklamfilm, när han får röda ögon på kortet) Han frågar lite rart om jag vill ha pannkaka till frukost? Jag svarar -Nej tack! och vill egentligen ha pannkakor med tycker de verkar vara en onyttig frulle.. som om macka med ost och 2 koppar kaffe är så mycket bättre?? Nåväl.. jag blir utan pannkisar då jag inte säger att jag ångrat mig... och heller inte orkar ställa mig och grädda egna.. 

Lite senare får jag för mig att jag ska packa bilen med återvinningssopor, ni vet.. kartong, plast, metall, färgat och ofärgat glas osv. Bilen blir full, till och med baksätet då vi hade mycket kartonger efter de att vi byggt ihop en duschkabin i går. Dessutom står min bil lite tokigt till på gården så jag ber M flytta sin bil lite så det blir lättare för mig att backa ut.. och det gör han givetvis. Jag sätter mig i bilen och börjar backa.. kollar i högra spegeln och ser att jag går fri från Ms bil, vänster spegel.. blommor i krukor, trädgårdsmöbler.. men jag går nog fri.. gran.. humm.. ratta lite..svänger lite.. kör lite framåt.. rattar, backar.. rattar lite, kör lite fram.. ja, jag håller på som en liten jojjo.. och så ser jag att M står och flinar! Jag trycker ner fönstret och frågar, ganska irriterat, vad som är så kul? Han svarar helt lugnt, inget alls, men jag tycker du krånglar till det en aning bara. -Jasså de tycker du! Ja, jag vill ju inte repa hela bilen med granjävlen! Han ler lite och säger, nä det är klart! Jag; Gör det bättre själv då! och inser fort mitt misstag.. men tänker inte erkänna det. Så jag börjar min strävan att få tillbaka bilen i ursprungsläget, genom att backa, ratta, köra fram, ratta, backa..ja ni hajjar, och vips är jag tillbaka där jag började! Kliver ur och säger, backa du då, som är så bra, och visa hur jag ska göra! M ler och säger, men lilla gumman, så du håller på! Du kan själv! Du krånglar bara till det lite! Jag, -Men visa! Han går lugnt och sätter sig i bilen, lägger i backen, kollar i backspegeln.. backar, svänger lite åt höger missar alla krukor, stolar och bord och får inte ett barr på bilen! Kliver ur och säger ingenting.. Jag; -Ja, nu ser jag att jag krånglade till det, men jag tycket det såg trångt ut därifrån jag satt.. lite lägre ner än du! (vadå lägre ner.. vad har de med saken att göra att han är 10 cm längre än jag?) Varför inte bara säga, du gjorde de där bra, jag krånglade till det. Nä inte i dag, för idag är dagen jag vägrar erkänna att jag har fel! Idiotiskt. 

Nåväl, väl utbackad så frågar jag om råd vart jag ska åka med mina retursopor, och M säger att han tror på Ica Maxis återvinningsstation.. okey tänker jag och åker till Konsum! Big misstake! För på idrottsplanen intill verkar det vara en fotbollscup, som gör att ALLA parkeringar är upptagna, samt att dom har parketat framför återvinningsstationen också, så jag har ingen stans att ta vägen, men jag vägrar åka till ICA Maxi och jag ska strax hämta mamma, så jag kan heller inte ha bilen full i sopor, så jag lyckas hitta en liten plats att ratta in min bil på och blir av med mina sopor.. men alla containrar är fulla, så jag tvingas lägga utanför (skäms för varje grej jag lägger på backen, men gör det ändå) för jag vägrar låta containrarna vinna över mig! För idag har livet en tävling med mig, och jag tänker inte förlora! 

Så, bilen är tom på sopor, mamma hämtad och vi gör de vi ska, däribland var det att åka till IKEA och köpa grejjer till mitt och Ms nybyggda badrum. Jag köper bl.a en tvättkorg, som jag vet att M inte gillade för han trodde den skulle bli ful. Men jag köper den ändå i tron om att den blir bra. Väl hemma så visar jag allt jag köpt, inklusive tvättkorgen, håller den där den ska sitta, på väggen, och ser att de där kommer inte bli bra.. M säger - Men Veronica, tycker du verkligen det där blir bra? Klart jag tycker säger jag, annars hade jag inte köpt den! - Men ser du inte hur fel det ser ut? -Nej, jag tycker det ser bra ut, hör jag mig själv säga medan jag tänker, "han har rätt, det där var ett felköp!" Men jag står på mig (har ett superduperstort spett i nacken och vägrar erkänna att jag gjort fel) vägrar erkänna att jag håller med honom, utan bär krängt ner min tvättkorg i källaren, då M med bestämdhet satt ner foten och sagt ifrån på skarpen! Det går kanske 30 minuter av att jag går och surar, medan M ligger i soffan och kollar på tv, så kommer jag och buffar på honom och lägger mig bredvid. Han säger; Jaha, ska de be om ursäkt nu, och erkänna att du har fel? Och jag hör mig själv säga - Jag kan väl inte erkänna ett fel, om jag inte tycker att jag gjort fel heller! Han lägger armen runt mig och jag vet, fast jag ligger med ryggen mot honom att han ler lite, för han vet, att i morgon kommer jag berätta, precis allt jag tänkt här ovan och att allt beror på en släng av PMS! Jag kan inte rå för det, det är bara jag när jag är kvinna, och jag kan inte hjälpa det. Det är inte kul när det händer, men lite kul är det när jag har lite självdistans och ser på det utifrån! Tänk vad dumt jag och säkert många kvinnor med mig, beter oss, men vi vägrar erkänna det vi alla vet, PMS finns och det är inte kul att leva med, vaken som kvinna eller man! 

Men nu känns de lite bättre i mina humör-svängningar så nu ska jag nog lägga mig, så jag har ork att erkänna för M att han givetvis hade rätt, och jag var helt ute på fel spår! Men jag vet, att han redan vet.. för efter snart 20 år tillsammans så har han varit med om detta sisådär 240 gånger och lärde sig efter kanske 120e gången att inte tala om för mig att jag är en pms-grining, tjurig & envis kvinna! 

Äh.. idag blir det bara Hej då! Sensmoral får ni läsa in själva, och kärlek, nix, inte idag! Återkommer i morgon ;)